Den bleka kopian

Jag skall börja blogga. Man kan fråga sig varför, jag undrar själv varför? Min uppfattning är ju att bloggande är en utdöende gren som var hett för några år sedan. Numera finns bara de etablerade kvar, ingen vettig kommer längre på idén att starta en ny blogg. Utom jag då. Vilket känns typiskt mig, så på så sätt blir det rätt. Sist på bollen och dessutom nöjd med detta.

Vad skall jag egentligen skriva om? Mitt jobb som polisbefäl i Stockholm City? Troligen inte. Det avhandlar jag på Twitter så det räcker och blir över. Det skulle ändå troligen sluta med att jag blir anmäld för att ha skrivit något vårdslöst, som att antingen ha hängt ut någon stackare jag ingripit mot, eller lyckas sabba en hel utredning genom lösmynthet.

Kanske detta kan bli en blogg om bad, cigarrer och gin? Hur häftig jag själv än känner att en sådan blogg skulle bli, så inser jag ändå någonstans att en sådan blogg skulle tilltala en begränsad publik. Mycket begränsad till och med. Min vän Johan Heed kanske? Han gillar när man ältar saker. Kamraten Johan Säfström? Möjligen. Samt ytterligare några trofasta som av ren artighet skulle läsa.

Kanske blogga om livet som far till två små flickor med en tredje på väg? Om livet med den gravida hustrun? En familjefaders vedermödor? Nja. Detta måste vara ett ämne som avhandlats i tusen bloggar innan denna, och även tusen gånger bättre. Så det blir nog inte så mycket av den varan heller.

Måhända skildringen av tillvaron som andretenor i Poliskören Stockholm skulle locka läsare? Kanske det också skulle ge mig rekordet i kategorin ”minst antal besökare på blogg”. Någonsin.

Så varför blogga? Min bror Fredrik är en van bloggare, gammal i bloggården. På sin blogg http://fredrikadolphson.se/ skriver han utifrån sin horisont som lärare och lokalpolitiker i Falun. På sin blogg kämpar han för en bättre skola och i förlängningen en bättre värld. Han knyter an till vår historia och pekar på erfarenheter för framtiden. Något sådant kommer ni inte hitta på den här bloggen, det kan jag nog lova. Vad skulle bli min horisont? ”Där magistern misslyckas får batongens bankande ta vid”. Det skulle bli en kortlivad blogg.

Min syster, Helena, som dog för två månader sedan, bloggade här http://sistersinkadus.blogspot.se/?m=1 Hennes blogg är fylld av fina betraktelser över smått och stort i tillvaron, ömsinta skildringar från vår uppväxt och skarpa sågningar över intolerans och fördomar i samhället. Något sådant kommer jag inte försöka mig på, det skulle bara bli den bleka kopian, ett bloggandets ”Så mycket sämre”.

Helena har lämnat ett enormt tomrum efter sig, ett saknadens slukhål i tillvaron. Dessutom har jag drabbats av den irrationella rädslan att hon skall glömmas bort, att vi kommer sluta tala om henne. Så jag ser detta som ett sätt att hedra Helena. Se där vilken luftpastej detta kan bli, vilket kraftlöst slag i bloggosfären. Men det är även ett hedrande av hennes blogg. Sister Sinkadus är ett fint bokslut över Helenas person, hennes liv, hennes gärning, hennes kamp mot sjukdom. Den förtjänar att påminnas om, den förtjänas att hänvisas till. I mångt och mycket är den även en redogörelse för min egen uppväxt. Det skall dock inte ses som att jag tar över en stafettpinne nu, det vore som att se Zlatan vandra av planen för gott och istället se mig vandra in.

Troligen kommer min fars starka ådra i mig ta överhanden, och det blir långrandiga utläggningar om ingenting alls, reflektioner om det vardagliga som lockar till ointresse. På så sätt blir jag inte bara en blek kopia på mina syskons bloggande, utan även på mina egna Facebookstatusar.

Det kan bli en kort resa detta.

7 reaktioner till “Den bleka kopian

  1. Om inte annat kan du fylla den med vardagliga händelser, både privat och delvisa utdrag ur tjänsten. Sånt som dina barn och barnbarn kan tänkas tycka vara kul att läsa i framtiden. 😊

    Gilla

  2. Skriv om livet, döden,vardagens glädjeämnen och motigheter, din syster som du älskade
    så mycket och för alltid kommer att göra resten av ditt liv.
    Skriv om stort och smått, det finns inga begränsningar för dig så länge du andas.
    Jag skriver som Marie Peltola:
    Här har du en trogen följare i ditt skrivandets resa

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s