Folkdräkten

Jag skall bli med folkdräkt. Jag är nöjd och uppspelt som ett barn över detta faktum. Detta med folkdräkt går långt tillbaka i livet för mig. Dels är jag från Dalarna, där folkdräkten är lika självklar som dåliga vitsar är för göteborgaren. (“Vad är det för vits med detta bloggande” sitter vännen Tompa Larsson i Göteborg och författar via SMS i detta nu gissar jag)

När vi var små syddes folkdräkter raskt upp åt oss syskon, och sedan ställdes vi ut i någon blomrabatt med prästkragar och fotades av. Varje midsommar.

Mamma och moster Lena var duktiga på att sy. De sydde upp varsin Bohusdräkt åt sig själva och bar dessa med stolthet. Gärna tillsammans och med familjerna. När dessa dräkter åkte på var känslorna blandade hos oss barn. Dels andades det högtid och fest, god mat och umgänge. Men med det följde även krav på vårdad klädsel hos barnen, med propert uppförande och gott bordsskick. Skarpa uppmaningar om att “skärpa till sig eller åka från bordet” följde om dessa krav inte efterlevdes. Varje gemensam jul, midsommar eller annan högtid stod de där systrarna. I sina Bohusdräkter. Vi barn hukade med respekt, blandat med ungdomligt trots.

När mamma dog ärvde Helena hennes Bohusdräkt. Helena bar arvet vidare och klädde sig i dräkten, även om hon själv menade att hon aldrig kunde göra den rättvisa fullt ut, aldrig uppbära den på ett helt värdigt sätt. Vi andra tycker nog hon lyckades ganska bra ändå. Mamma hann även sy en halv folkdräkt till min bror. Stora Kopparbergs folkdräkt. Faluns folkdräkt. Sedan slog cancern till och mamma kunde aldrig fullfölja dräkten. Genom familjevänners försorg fick Fredrik sin dräkt färdig. Den har han sedan burit med stolthet vid högtidliga tillfällen i livet sedan 1994.

En gång fick jag låna Fredriks folkdräkt. Det var vid min examensmiddag i Blå hallen i Stadshuset då jag tog examen från Polishögskolan. Ett av mina dittills stoltaste ögonblick i livet. Under tiden på polishögskolan hade jag hållit Dalafanan högt och vevat runt med den i klasskamraternas ansikten, inte gjort någon hemlighet av min hemvist och landskapets storhet. Dom var troligtvis rätt trötta på mitt bräkande. När de nu såg mig nickade de artigt, men tänkte förmodligen “bondläpp, nu har han stulit dräkten från någon hembygdsgård”, eller liknande. Mitt sällskap till middagen var vännen Sanna, som inte verkade helt bekväm med min klädsel, Situationen andades “fin dam i påtvingat sällskap med berusad dräng”, och då det var dags att avsluta kvällen och i enlighet med min dateplan ta nattbussen hem, så hade hon sedan länge artigt tackat för sig och en trevlig kväll. Samt åkt hem. När jag satt där på nattbussen ut mot Sollentuna med den till dräkten tillhörande stora slokhatten i knät, medan övriga på bussen tittade och skrattade, kände jag ett vemod och en ensamhet som fortfarande kan svida till. Troligtvis är det därför att jag denna gång sade bestämt nej till att få en slokhatt uppsydd till dräkten. Symbolen för den ensamme lantisen i storstaden.

Under åren har jag dock gått och längtat tillbaka till dräkten, en längtan som växt i takt med att jag sett min bror på Facebook göra V-tecken i dräkten på midsommar, eller den gamle vännen Henrik Bodegrim på bild iklädd sin fina Säterdräkt, hissandes flaggan med den nöjda kommentaren “äntligen är man i dräkten igen”

Efter att Helena dog har jag och hennes goda vän Jerk pratat om vikten av bära denna del av Helenas arv vidare. Jerks far har en Vikadräkt som Jerk nu tänkte sig lägga beslag på. Dessvärre visade det sig att Jerk är en kraftigare karl än sin fader, så det hela sprack (inte dräkten). Däremot kunde kanske Jerks mor och farmor sy upp en egen dräkt åt Jerk. Jag tänkte först försöka snika in mig på den dealen, något som föga förvånande ingen i familjen Peres var särskilt intresserad av. Istället siktade jag in mig på Helenas vän Sara Telde som själv har en vacker Sundbornsdräkt. Som ledarskribent på Dalarna tidningar sitter hon på kontakter och känner rätt folk var min tanke. Det visade sig att ledarskribenten dels inte hade sådana kontakter och dels även hade begränsat med tid att efterforska sådana åt mig.

Familjevännerna Olausson erbjöd sig att se om de kunde ropa in en Grangärdedräkt på auktion åt mig, en bekant i Leksand efterforskade sygummor i Dalarnas hjärta, men konstaterade samtidigt dystert att han själv sålt sin Leksandsdräkt några år tidigare, för att hämnas på ett ex som gjort slut.

Men till slut insåg jag att jag måste vara min egen lyckas smed. Jag fick kontakt med en sömmerska, Maria Svensdotter, som driver sitt lilla företag “Livtag” uppe vid Falu gruva. Hon gav mig en bra deal som jag inte kunde tacka nej till. Att hon verkar och syr på randen av Stora stöten, gruvan som en gång i tiden var grunden för landets ekonomi känns extra bra och slår an till den gnista av lokalpatriotism som alltjämt lågar i mitt bröst.

Maria berättade att Stora Kopparbergs dräkt är relativt ny i jämförelse med tex Leksandsdräkten som går tillbaka till 1600-talet. Faluns dräkt utformades först på 1950-talet. Skandal hann jag upprört tänka, skall rikets en gång viktigaste stad ha varit utan folkdräkt så länge. Men detta beror på att Falun historiskt sätt varit en stad med mycket in och utflyttning, man flyttade in till Falun för att arbeta, först och främst genom över 700 års av gruvdrift, sedan genom Dalregementet och sjukhuset. Folk tog med sig sina folkdräkter hit. När det väl var dags tittade man mycket på hur Gruvans Bergsmän gick klädda, dräkten skulle förmedla prakt och ståtlighet. Det blev mycket blått i ylle, med många dubbelknäppta mässingsknappar och mässingsspännen (den tidens bling-bling” upplyser Maria). Även militära högtidsdräkter har inspirerat i utformandet, då Falun under lång tid var en militärstad såväl som gruvstad. Färgerna går även i koppar narturligtvis, vilket blir mycket tydligt i dräkten för kvinnan. 1953 blev det bråttom, då skulle nytillträdde kungen Gustav VI Adolf passera Falun på sin Eriksgata. Då behövde Falun ha en dräkt. Två förslag togs fram som det röstades om. Förslaget med nuvarande dräkt vann med 85-15. (Uppslutningen verkar varit sådär, 100 röstande. Fast mer troligt är att vissa utvalda och betrodda falubor fick avgöra frågan)

(Det visade sig senare att även Jerk fått bli sin egen lyckas smed och han har nu tagit kontakt med Maria för att få en Vikadräkt uppsydd.)

Idag tog jag de första måtten. Resan mot egen folkdräkt är påbörjad. Jag är att gratulera.

 Den stiliga Vikadräkten. Snart på en Jerk nära dig.


Min bror är nöjd med sin Stora Kopparbergsdräkt

Några enkla regler. Då som nu.

6 reaktioner till “Folkdräkten

  1. Hej!
    Jag halkade in här av en slump, som det ofta är då jag ”surfar” på nätet, läste och gillade din text.
    Vänligen
    Ann-Catrin

    Gilla

  2. Hej!
    Läser om folkdräkter och sockendräkter och kom in här av en tillfällighet (eller inte) Jag sökte bilder på Vika folkdräkt. Kul att läsa din text. Nu skriver ju du om mansdräkter och jag om kvinnodräkter. Men hur som helst…
    Jag har Norrbärkedräkten (Smedjebacken) som jag fick uppsydd 1979. Hade tittat på bl.a. Vikadräkten då min födelseort är Vika. Uppväxtort är Ludvika och min mamma kom från Ludvika men då tyckte jag av någon anledning att Ludvikadräkten ville jag inte ha. Den är mycket fin. Min pappa var född i Norrbärke och jag bestämde mig för den dräkten. Jag är med i gruppen på FB ”vi som gillar folkdräkter” och det är fantastiskt att titta på alla folkdräkter där.
    Du nämner också Grangärdedräkten. Jag lånade Grangärdedräkten då jag tog examen från gymnasiet i Ludvika.
    Jättekul att läsa din text.

    Tack!
    Anita Fredriksson
    Sollentuna

    Gilla

  3. Hej, jag undrar om jag får låna din bild där du bär Stora Kopparbergsdräkten?
    Min son vill ha en dräkt från Falun när han tar sin examen och jag tänker lägga ut en efterlysning i en grupp på facebook som heter ”vi som gillar folkdräkter”
    Vänliga hälsningar Helena Petersson i Falun

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s