Parad för fanan!

I Nedre hövik, Halsvik, på ön Styrsö är ordningen nu återställd. I alla fall vid ”The old white house on the coast”. Morfar Ivar suckar nöjt i sin himmel, sänker det krokiga, hyttande fingret, tänder pipan. Lägger in en röda lacket. Konstaterar sedan belåtet: På gården tronar nu på nytt en flaggstång. Vilket är ett måste för varje seriös husägare. (Har man sagt mig).

Länge, länge var huset och gården komplett. Då fanns där en 12 meters flaggstång. Redo att vid livets glädjestunder, svartaste ögonblick eller bara konungens födelsedag låta fanan hissas. Stången utgjorde även den ena viktiga målstolpen i det improviserade mål där jag så mången gång under barndomen skjutit mål på min bortfintade kusin Henrik, som desperat rullat runt i gräset efter bollen. Så vill jag i alla fall minnas det. Den andra stolpen var plommonträdet, och det kunde väcka ont blod hos mammor och pappor när vi sköt av grenarna med missriktade skott.

Stormen Gudrun 2007 satte dock punkt för den dåvarande stångens långa regeringsperiod. Förutom att den vildsinta draken till storm gjorde rent tak med våra tegelpannor, slet bort vikens älskade badbrygga, och kastade båtarna upp i grannens trägård (tack att du inte valde vår trägård din gamla häxa), så knäckte hon även stången. Rakt av bara. Under vemod fick jag senare på vårkanten såga upp den och på ”rulleborn”, morfars gamla träskottskärra, föra den till tippen. Efter detta drabbades jag av den fixa idén att trägården var en för farlig plats för en flaggstång. Eller snarare att en stång var för farlig för platsen. Vem vet, vid nästa kraftiga storm kunde den ju knäckas, fara in i huset, träffa barskåpet och min ginsamling. Nä tack, sådana risker kunde jag ju inte ta. Så jag hänvisade till faran med kommande stormar och lät det hela falla i glömska.

Men med tiden växte suget att åter kunna hissa en flagga. Under midsommar när vi firade ”midsommar i regnbågens färger” för Helena ville jag kunna hissa regnbågsflaggan för att hedra henne. Men det kunde jag inte. Det avgjorde saken. Jag beslutade mig för att hädanefter skulle jag kunna flagga när jag ville, för vem jag ville. Jag fick tag i en försäljare i Götetborg som hade ett ”special price for you my friend”.

När jag och flaggstångsförsäljaren gemensamt reste den nya stången över gården fylldes jag av triumf. Med ens förstod jag precis hur de amerikanska soldaterna måste känt sig då de kunde resa flaggan på Iwo Jima, efter det sista stora slaget om Stilla havet i slutet av andra världskriget. Och jag ville nästan ta ett par stapplande steg ut över gräsmattan, likt Neil Armstrong på månen efter att han pressat ner Stars and Stripes i månytan. Sedan skulle jag stanna upp, svajande titta bort mot Marie som stod och fotograferade det hela, och med burkig röst säga ”That’s one small step for mankind, one giant step for Viktor Adolphson”.

Nåväl, jag kanske överdriver något. Men mäktig var känslan när stången restes.

En flaggstång är dock inte bara en statussymbol för en stolt hemmansägare. Den skall ju användas. Så jag har noggrant, ”med en störd persons fixering” (min ömma hustrus ord) satt mig in reglemente kring flaggning och flaggdagar.

Det finns först och främst 17 officiella flaggdagar, fastslagna av Sveriges riksdag. Många är kopplade till någon kunglighets bemärkelsedag. Någon republikan kanske nu fnyser avogt, men kan då känna förtröstan i att FN-dagen, valdagen till riksdagen och Nobeldagen även är officiella flaggdagar. Så också midsommardagen och nyårsdagen, dagar vikta för folket att nyktra till på. Så man kan säga att hela spektrat täcks in, det finns något för alla att flagga för. Utöver det står det varje människa fritt att flagga när det känns påkallat i det privata livet, födelsedagar, bröllop eller bara any given sunday.

Vad gäller tider så skall flaggan sommartid hissas 08.00, och vintertid 09.00. Flaggan halas vid mörkrets inbrott eller senast kl 21.00 året runt. Riksarkivet sammanfattar tider och hanteringen:

”Formalismen skall dock inte gå så långt att flaggning uteblir. Att hala ned flaggan för natten visar respekt och vördnad för vår nationella symbol.

Flaggan skall behandlas med respekt. Den skall hissas ordentligt i topp mot flaggstångsknoppen med flagglinan sträckt. Endast en flagga får hissas på varje stång. Flaggan skall vara hel och ren och med färgerna i behåll. Om en flagga inte längre är i användbart skick, bör den värdigt brännas eller lämnas till flaggtillverkaren för destruktion och absolut inte lämnas till soporna.”

Flaggans utseende är fastställt i lag, nämligen ”Lagen (1982:269) om Sveriges flagga”. Den lagen tar för övrigt en intressant sak:

”Det är förbjudet, enligt fjärde paragrafen i flagglagen, att förse flaggan med bokstäver eller andra tecken utöver vad som beskrivs i lagen. Flaggan får inte heller utan särskilt tillstånd användas i varumärke och liknande”

Något att tänka på för alla entusiastiska idrottsfans. Hylla gärna på ditt lag, men skända för bövelen inte flaggan!

Intressant scenario nästa fotbollsderby:

-Vad gör du Adolphson, skall du springa in ensam på ståplatsläktaren? Vad såg du? Bengaler? Maskering? Vapen?

-Icke!! Men någon jävla dåre har tejpat ”Sundbyberg” på den svenska flaggan! Följ mig!!!

Till flaggstång kan man införskaffa rekvisita. Förutom svensk flagga och blågul vimpel, vilka äro måsten såklart. Utöver det har jag köpt tvenne vimplar, specialbeställa för platsen och min person. Den första är i blått och vitt med texten ”Ivarsgården”. Det är vanligt här ute med namn på vimplarna som anknyter till det aktuella huset och gårdens historia. Så jag valde att hylla morfar Ivar, som betydde så mycket för våra familjer. Som köpte marken och byggde huset. Han insisterade på att det var i Halsvik, vid havets rand de skulle bo, när mormor invände och hellre ville bo uppe i byn med övriga ö-bor. Den vimpeln ser jag som en vimpel för helgen, lite finare, lite högtidligare.

Vidare har jag beställt en ”Gin pennant”. Den skall vara i grönt/vitt med ett cocktailglas mitt i. Ginvimpeln används i tex engelska och australienska flottan, hissas denna vimpel så bjuder officerarna in andra skepps befäl på gin. Ginvimpeln skall även vara diskret, då man annars riskerar att bordas av allt för många gintörstiga sailors, varvid förråden tömmas. Usch, bara den tanken…

Jag kommer hissa min ginvimpel för att markera fest, nära vänners ankomst eller bara signalera att jag bjuder in någon att dela min gin med mig.

(Den som tror att ginvimpel är ett bisarrt utspel och påhitt framkallat i en alltför ginmarrinerad hjärna, får gärna googla på ”Gin pennant”.)

Således..Nu flaggar vi!

Ivarsgården



Gin pennant



That’s one small step for mankind, one giant step for Viktor Adolphson 

2 reaktioner till “Parad för fanan!

  1. Tack för bra info. Kommer känna stolthet när jag vandrar ned för cykelvägen mot Hallsvik och ser den grönvita vimpeln!!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s