Palmemordet: ”11-åringen”

I dagarna är det 30 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme sköts ihjäl i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Eftersom jag genom åren utvecklat en mindre fixering vid Palmemordet, kommer jag brassa av inte mindre än två blogginlägg i detta ämne. Detta första inlägg handlar om mitt personliga förhållande till Palmemordet. Det andra blir en kortare genomgång av alla intressanta spår och spekulationer i utredningen. Jag kommer dock inte lösa mordet. Sorry.

 Fortfarande olöst efter detta inlägg.

Mordet på Palme är en sådan där händelse som brukar beskrivas såsom att alla minns precis var de befann sig och vad de gjorde då de fick kännedom om händelsen. Estonia och mordet på Anna Lind brukar också beskrivas som sådana händelser

Själv var jag 11 år och i nedre delen på mognadsskalan när Palme sköts. Jag minns att mamma stod i köket och lyssnade på nyheterna samtidigt som hon bakade. ”Olof Palme är skjuten” sa hon då jag kom in i köket. ”Vem?” svarade jag. ”Sveriges statsminister” sa hon irriterat med den där blicken, den som antydde att hon undrade hur jag var funtad. Jag skyndade ut för jag insåg ändå att detta var omvälvande. Utanför mötte jag grannfrun som hälsade glatt. Jag la huvudet bekymrat på sned och lekte vuxen och allvarlig, ”Det var ju tråkigt det här med Palme” sa jag med tillgjort eftertryck. Yes! Jag fick in en jackpot eftersom grannfrun ännu inte hört om detta. Förfärad rusade hon in till mamma för att få veta mer, medan jag stod kvar och kände mig nöjd och mäktig som fått förmedla världsnyheter. Sedan gick jag till grannpojken och vi ägnade resten av förmiddagen åt att leka lönnmord, där vi turades om att hoppa ut från någon dold passage och skjuta den ovetande kamraten i ryggen.

Jag kommer ihåg att verkligen allt handlade om mordet i tv och tidningar. Det var en uppjagad stämning, alla vuxna pratade om det. I skolan genomfördes en tyst minut, ett foto med Olof Palme, en röd ros. Rektorn sa något som säkert var fint, men som omöjligen kunde etsa sig fast i en omogen 11-årings hjärna. De spelade  Air av J S Bach i högtalarna och vi fick tåga förbi fotot med Palme.

Jag minns bilderna med den karge Hans Holmér i tv, han var bister och allvarsam, hur han satt med två revolvrar som dinglade från pekfingrarna och pratade om mordvapen. Suddiga fantombilder som kunde vara vem som helst. Med tiden började Holmér omtalas som en klåpare och pajas, det hade med kurder att göra. Vad det nu var för folk? 11-åringen på nedre delen av mognadsskalan hade problem med att koppla ihop allt. Det var dock här någonstans jag bestämde mig för att ”bli polis när jag blir stor”. Det var så mycket skäll och gnäll på polisen dessa tider, så 11-åringen bestämde sig för att bli ”en bra polis som ingen klagade på”. Nåväl. Polis blev jag i alla fall. Ett av två mål får därmed anses uppnått.

När jag var en bit över 20 började jag intressera mig för Palmemordet igen. Det hängde troligen ihop med att jag sökte och kom in på Polishögskolan. Jag lånade alla böcker jag kom över, häckade på forum och skumma internetsidor. Jag lånade Granskingskommisionens SOU som är på över tusen sidor. (Granskningskommisionen tillsattes 1993 då man ansåg att utredningen behövde en utomstående genomlysning då den förvuxit sig och delvis ansågs ha kantrat. Här kan du läsa mer om den https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Granskningskommissionen#Bakgrund)

Granskningskommisonens rapport är mycket läsvärd för den intresserade, då den objektivt går ingenom varje spår i utredningen och konstaterar vad som gjorts och vad som borde göras.

I ett anfall av grandiost övermod skrev jag en debattartikel som jag skickade till DN, Expressen med fler, där jag tog upp den havererade mordutrednigen. Jag dundrade på med beskäftigheter såsom att ”Sverige förtjänar en poliskår som…”och liknade. Undertecknade med mitt namn och sedan ”Till hösten studerande vid Polishögskolan”. Jag blir så skamsen att jag rodnar bara vid tanken på denna debattartikel. Tack Gud för att den aldrig togs in.

På Polishögskolan anordnande jag ”Palmekvällar” för de i klassen som orkade intressera sig, de var ett fåtal. Efter en blåljusfest på Hard rock café på Sveavägen förmådde jag berusade kamrater att ställa upp på en rekonstruktion. Vi startade utanför biografen Grand och vandrade i makarna Palmes fotspår. Jag sprang omkring på Sveavägen och slet i kamraterna, flyttade omkring dom som schackpjäser. Makarna Palme, mördaren, olika nyckelvittnens positioner. Taxichauffören som larmade 90000. (För den som är intresserad av kriminalhistoria kan man lyssna på telefonsamtalen under mordnatten till och från dåtidens SOS-alarm via denna länk)

När jag börjat arbeta på Södermalm ordnade jag ett studiebesök hos Palmegruppen för arbetslaget. Utredarna verkade smått förvånade över att ett gäng unga ordningspoliser ville komma upp och besöka dom bland hyllmetrarna av utredningsakter. När jag började mala på med mina privatspanarfrågor förstod de sammanhanget. ”Åh nej, ännu en som snöat in och tappat sansen”. Stig Edqvist som vid tillfället var chef för Palmegruppen var dock både vänlig och tillmötesgående.

För övrigt är det otroligt häftigt att jag fått äran att tjänstgöra med konstaplar som faktiskt var i tjänst under mordnatten, såsom Åke Rimborn och Kenth Bäcklund. Jag fylls av vördnad när jag möter dom. Något som däremot inte fyllde mig med vördnad var när en ung kollega en dag sa följande när vi råkade passera mordplatsen: ”hände det inte ett känt brott här? Typ ett mord?”. Jag blev så upprörd att jag omgående tvingade kollegan att köra till Adolf Fredriks kyrkogård och besöka Palmes grav. Där höll jag även en lång utläggning för den unga kollegan.

Jag såg i senaste Polistidningen att de behövde nytt blod i Palmegruppen. Flera stod inför pensionering och gruppens framtid inför ett vägskäl. Kanske ändå..? Jag kan ju leta fram debattartikeln och bifoga min ansökan?

”Sverige förtjänar en poliskår som….”

 Holmér i högform

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s