Palmemordet: Inuti labyrinten, del 1

”Inuti labyrinten” är en bok som skildrar polisens arbete de första timmarna efter skotten på Sveavägen. Den visar på förödande slarv, misstag och brister i polisarbetet. På LKC, i staben och på fältet. Boken är ett gediget verk, men den är för konspiratorisk för min smak. Författarna, två bröder, landar i att det fanns en medvetenhet i slarvet och felen i syfte att täcka upp för mördaren. Något som jag har svårt att ta till mig. Däremot är namnet på boken utmärkt i utgångspunkten att försöka skaffa sig ett grepp om Palmeutredningen. Den är som en enorm labyrint.


Utredningen är nu världens största brottsutredning. Större än utredningen om mordet på John F Kennedy. Det sägs att om en juridiskt skolad person läser utredningshandlingar 8 timmar om dagen, så skulle det ta 10 år för denne att läsa igenom utredningens samlade material. Den rymmer ett offantligt antal spår och uppslag. Det är lätt att inse att det är en enorm arbetsuppgift att komma till botten med så här 30 år efter mordet. Jag kommer i några blogginlägg kortfattat gå igenom de olika spår och uppslag som anses innehålla någon slags bäring. Eller som i alla fall rönt stort intresse och fått stort utrymme genom åren.

Palmeutredningen engagerar fortfarande folk i stor utsträckning, det finns många personer såsom journalister, författare och ”privatspanare”, vilka vigt sina liv åt att nagelfara utredningen. I vissa fall har de tappat sans och förnuft i resonemangen. Jag återkommer till dessa. Men nu börjar vi med spåren i utredningen.

”33-åringen”

Victor Gunnarsson är en numera en bifigur i utredningens historia. Men hans öde är fascinerande. Han var en högerextrem Palmehatare som drog runt bland caféer i Stockholms innerstad, där han pratade högt och illa om Palme. Polisen fick snart många tips om honom och ett utpekande i en vittneskonfrontation och krutstänk på en rockärm gjorde att han blev misstänkt. Han är en av två personer som faktiskt suttit häktad misstänkt för mordet på Olof Palme. Senare underkändes vittneskonfrontationen helt såsom icke tillförlitlig, och krutstänken var enligt SKL inget som hade med mordet att göra. Gunnarsson var därmed en fri man. Gunnarsson mördes 1993 i USA av en före detta amerikansk polis i ett svartsjukedrama. För den som vill läsa mer om Victor Gunnarsson rekommenderas boken ”Han sköt Olof Palme” av polismannen och förhörsledaren Börje Wingren som fram till sin död var övertygad om sin sak: Victor Gunnarsson var mördaren. Även boken ”Jag och Palmemordet” av Gunnarsson själv (dock under pseudonym) är intressant. Båda dessa böcker är numera sällsynta, men välsorterade bibliotek bör ha dom.

 Victor Gunnarsson

PKK-spåret

Dagen efter mordet tog länspolismästare Hans Holmér över mordutrednigen och utsåg sig själv till spaningsledare. Bara en sådan sak. Han handplockade sin spaningsledning efter eget tycke och smak vilket snart kom att väcka kritik, då erfarna och kunniga utredare lämnades utanför. Strax kom man att rikta in sig på att kurderna och PKK skulle ligga bakom mordet. Motivet var att regeringen Palme terrorstämplat organisationen PKK. Sverige var det enda land förutom kurdernas ärkefiende Turkiet som terroriststämplat PKK. Anledningen till detta var i sin tur att organisationen i Sverige letat upp och avrättat avhoppare från PKK. Telefonavlyssningar där koder såsom att man skulle ”fira bröllop på gatan” togs som bevis på det planerade mordet, då ”bröllop” var kodordet för mord. Allt mynnade ut i ett stort tillslag där över 20 personer hämtades till förhör och mängder av husrannsakningar genomfördes. Det hela blev ett resultatlöst och enormt fiasko. Hans Holmér motades bort i skam och vanära och hela mordutredningen fick organiseras om med ny spaningsledning.

Den stora kritiken mot PKK-spåret, utöver att ett stort antal människor felaktigt misstänkliggjordes, är att man ”slarvade bort” hela första året efter mordet. Dyrbar, färsk tid direkt efter mordet gick förlorad. Det tog tid för utredningen att hämta sig och komma på fötter efter detta. Redan här cementerades en misstro mot mordutredningen hos allmänhet och media, en misstro som spökar ännu i dag, 30 år senare. Den misstron skulle även komma att bli värre.

 Kurdjakt.

PKK spåret försvann nämligen inte med Holmérs avgång. Tillsammans med en bokförläggare, Ebbe Carlsson, fortsatte Holmér privatspana på kurderna med bland annat olaglig telefonavlyssning. Hemliga handlingar ur polisutredningar tillhandahölls genom kontakter inom polisen och regeringskansliet. Justitieministern Anna-Greta Lejion skrev rekommendationsbrev åt Ebbe Carlsson. Allt kraschade då Ebbes livvakt, en svensk polisman, åkte fast i tullen med olaglig avlyssningsutrustning. Det blev stor skandal, justitieminister Leijon fick avgå, och i KU-förhör läxades statsrådet Carl Lidbom upp och skulle ”veta hut”, enär han förfarit ovarsamt med hemliga handlingar. Ebbe Carlsson-affären kom därmed att förstärka den allmänna misstänksamhet som undrade hur det var ställt med mordutredningen egentligen. Hans Holmér dömdes sedermera till dagsböter för sin inblandning i Ebbe Carlsson-affären.

När jag gick på Polishögskolan var Hans Holmér inbjuden till skolan som föreläsare, det bör ha varit år 2000. Jag minns inte i vilket ämne, men tror inte att det var om Palmemordet. Efteråt lyckades jag dock komma åt att fråga honom om han fortfarande trodde att PKK mördade Palme. ”Ja, det gör jag” svarade han utan att tveka. Två år senare, 2002, dog Hans Holmér

Lästips om PKK: ”Olof Palme är skjuten” av Hans Holmér själv, ”Förbannelsen” av Ann-Marie Åsheden, ”Mörkläggning: Stadsmakten och Palmemordet” av Gunnar Wall.

Lästips om Ebbe Carslsson-affären: ”Ebbe-mannen som blev en affär” av Anders Isaksson. Samt utmärkta tv-dokumentären Ebbe-The movie på SVT play.

  Ebbe och Holmér

I nästa inlägg skall jag försöka ta ett grepp på Sydafrikaspåret, Polisspåret och Landsförrädarspåret.

18 reaktioner till “Palmemordet: Inuti labyrinten, del 1

  1. Tack för intressanta inlägg om Palmemordet. Jag är oxå mycket intresserad av detta. Skälet är att jag sedan en tid tillbaka gör ett allvarligt försök att skriva en biografi om Hans Holmer. Dom över död man dör aldrig.

    Gilla

    1. Tack själv. Uppskattar att du gillade det. Läste en bok om Holmér härom året, av hon Åsheden. Den har du säkert läst. Men det har skrivits för lite om denna intressanta man. Meddela hur det går

      Gilla

  2. Tack för svar. Jag har fått fram visa uppgifter av mer personlig karaktär om Hans Holmer som är ganska förbryllande. Vill dock inte nämna dessa på.detta öppna forum. Om du är intresserad så mejla mig så delger jag dig dessa.

    Mvh

    Johan

    Gilla

  3. Det är Svartenbrandt som är palmemördaren plus Skelleftehamnsmannen mm.
    Måste va han som skrivit boken Kontraktet med o ev En spion i regeringen.
    Hans Holmér har rätt i sin bok ang Palmemordet o Svarten.

    Gilla

  4. Jag grunder detta i huvudsak på de uppgifter som finns i SOU 1999 88 sid omkring 150 160. Det är för mig dock angeläget att framhålla att jag vare sig är polis eller jurist, jag kan alltså inte göra anspråk på att vara någon form av expertkommentator; jag har varit hänvisad till att försöka bilda mig en uppfattning utifrån något mera allmänna utgångspunkter. Emellertid försöker jag att vara saklig och ha en öppen attityd och har du dragit andra slutsatser på denna punkt så låt mig gärna ta del av dem.

    Gilla

    1. Jag kom på att Svarten var mördaren efter jag brevväxlat med o träffat honom. Det är nu lite över 2 år sen.
      Vet inte varför han försvunnit när privatspanare o andra diskuterat Palmemordet. Han var ju på tapeten redan från början.

      Gilla

      1. Hur jag kom på det med boken Kontraktet var först att jag såg den var utgiven på samma förlag, Sellin, som Svartens självbiografi. Så kollade jag upp konstigheterna med Bjarne Selin o när Svarten åkte till Kanarieöarna o att Expressen skulle fått ett utdrag ur Svartens nya bok vilken man inte sett då. Konstigheterna med pseudonymen o översättaren mm.
        Jag har ju läst Svartens böcker o ser likheter.

        Gilla

  5. Svarten sa saker om palmemordet när han var hos mig o han skulle träffa Palmegruppen. Jag frågade om han visste vem mördaren var o då sa han: Christer P. Jag frågade om han kände honom. Svar: Nej
    Då frågade jag om han träffat honom o han svarade nej på det med. Sen blev S häktad för våldtäkten o jag träffade inte honom mer. Men så när han blev häktad i maj -15 så visades en bild i tidningen där han liknar CP o då trillade min polett ner o jag ringde Palmegruppen. Veckan efter när jag kommit på ngt mer o googlade så hittade jag ett brev på nätet o kände genast igen att det måste vara Svarten som skrivit det. Jag hade missat att Skelleftehamnsmannen efterlystes. Jämförde såklart med de jag hade.
    Efter detta har jag hittat mer o det är helt sanslöst.
    Förra sommaren kollade jag tidningarna från när Svarten förhördes -86 för jag hade inte allt klart för mig.
    En gång i tele -06 berättade han att han blivit förhörd ang Palmemordet o att han brutit ihop. Jaha, sa jag ju bara då.
    Jag har skrivit ner mycket om detta o har med skrivit ngt som är neutralt hur jag tror allt gått till.
    Detta är bara en del av allt.
    Jag vet ju med hur länge Svarten pratat m Palmegruppen o att de skulle träffas just när han dog pga ngt hotbrev Svarten fått. Det står tom i Svartens ”frus” blogg att S pratade med Palmegruppen. Mm mm

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s