Palmemordet: Inuti labyrinten, del 2

Vi fortsätter med en genomgång av de spår som anses vara huvudspåren, i vilka någon form av konspiration med flera personer skulle ligga bakom mordet. Även PKK-spåret torde klassas som en konspiration, men många menar ju att det spåret är stendött utan substans. Det finns andra konspirationsspår också, men de tre jag tar upp här är de som fått mest utrymme och uppmärksamhet.

Polisspåret 

Ironiskt nog började det som kom att kallas Polisspåret med intern kritik från polisen själv dagarna efter mordet, om hur man arbetat under den akuta mördarjakten. Larm och information hade inte nått alla som arbetade under mordnatten, avspärrningarna var undermåliga, arbetet dåligt koordinerat. Ett arbetslag på Södermalm skall exempelvis 30 minuter efter mordet suttit och fikat i godan ro på polisstationen utan att ha en aning om att statsministern skjutits. När detta blev känt för dom vid 02-tiden erbjöd de sig att hjälpa till, men fick veta att de inte behövdes.

Polisspåret är egentligen ett samlingsnamn på alla de tips och uppslag som inkommit om olika poliser i utredningen och inte ett konkret, samlat spår. Det är intressant ur den synvinkeln att ta del av hur poliskåren i Stockholm brottades med vissa problem under denna tidsepok. Det är mindre intressant kopplat till själva mordet.

Polisspåret rymmer mängder med tips om enskilda poliser som betett sig anmärkningsvärt på olika sätt före, under och efter mordet. Poliser som på fester skålat för mordet, som på mordnatten och ledig tid ringt in till sin polisstation och uttryckt glädje över mordet. Poliser som skrivit ut sig själva från sjukhuset under morddagen, poliser som parkerat om sin bil som stod vid mördarens flyktväg under kvällen. Poliser som deltagit i mördarjakten och plötsligt kräkts. Där finns även namngiva poliser som skall ha setts på eller i närheten av mordplatsen under kvällen. Granskingskommisionen som granskat hur dessa tips hanterats och utretts, har fastställt att alla dessa tips kontrollerats och kunnat avfärdas.

Polisspåret rymmer även många tips som saknar koppling till mordkvällen men ändå är intressanta. Tips om utbredd högerextremism och Palmehat, nidbilder på Palme, tysk marschmusik i polisbilar, poliser med öppet nazistiska sympatier och bevittnade heilanden i olika sammanhang. Möten i en lokal i Gamla stan av nazistisk och patriotisk karaktär. Dessa möten skall inte skrattas bort, de var föremål för kartläggning av SÄPO innan mordet och man hade informerat Palme om dessa. ”Projekt Adolf” kallade Säpo denna kartläggning passande nog.

Inom Polisspåret får man även placera alla de brister, allt det slarv och alla dessa felsteg i början av utredningen. Eftersom så många tolkat detta som en medveten mörkläggning för att sopa undan de verkliga spåren efter mördaren.

Summa sumarum får man säga att Polisspåret bjuder på fascinerande och intressant läsning, det var onekligen en annan tid, en annan kår på 1980-talet. Men något verkligt spår i jakten på Olof Palmes mördare är det inte i mitt tycke.

Det är inte helt lätt att rekommendera lästips om Polisspåret, många böcker blir för subjektiva och konspiratoriska för att tas på allvar. Men Granskningskommisonens rapport, SOU 1999:88 med delen om Polisspåret är utmärkt läsning. Även ”Mordet: om öppna och dolda motsättningar bakom Palmemordet” av Kerstin Vinterhed är intressant läsning.



Landsförrädarspåret 

Detta spår seglade upp relativt sent i utredningen. Nåväl, det hade givetsvis förkommit många tips i den riktningen tidigt, men det var journalisten Lars Borgnäs dokumentär i tre delar i SVT, ”Mannen, mordet, mysteriet”, som för första gången inför allmänheten tog ett samlat grepp på dessa tips och tvingade upp det på dagordningen så att säga.

Landsförrädarspåret är liksom Polisspåret mindre kopplat till observationer på Sveavägen, runt mordplatsen och vid biografen Grand. (Även om de över 80 gjorda observationer om män med walkie-talkie i City under morkvällen numera kopplas samman med detta spår.) Skillnaden gentemot Polisspårets avstamp i allmän misstro mot poliskåren vid tiden för mordet, är att landsförrädarspåret ändå har en relativt tydlig motivbild.

Landsförrädarspåret bottnar i det Palmehat som anses utbrett i flera kretsar i Sverige under första halvan av 80-talet. Utöver högerextrema kretsar så fanns det både en misstro och ren avsky mot Palme inom delar av borgerligheten och näringslivet. Samt även inom polisen. Utöver den öppna polisens avsky som avhandlas ovan, så fanns det även en misstro inom SÄPO mot Palme. Tidigare SÄPO-chefen Olof Frånstedt har berättat att man hade svårt att samarbeta med Palme och att delar inom SÄPO inte litade på landets statsminister. Tämligen allvarlig situation inser man lätt.

Även inom försvaret fanns det en utbredd misstro mot Palme, inte minst inom Marinen. Under första halvan av 80-talet var ubåtshysterin som störst, med både bekräftade och befarade kränkningar av svenskt vatten från ubåtar. Ryska ubåtar. Det var ännu kallt krig i världen, hotet om kärnvapenkrig låg tungt. Palme och regeringen ansågs vara flata och undflyende gentemot Sovjet, de inte bara bortsåg från situationens allvar, de sprang Sovjets ärenden. Det hela kulminerade i ”Marinofficersupproret” där 12 av landets högsta officerare skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet, där de förklarade att de inte litade på Sveriges statsminister. Ett mycket anmärkningsvärt utspel. I april 1986 var det tänkt att Palme skulle på officiellt statsbesök till Moskva. Många hyste en stor oro för att Palme där skulle ”sälja ut Sverige” som man sa. Idag låter det smått otroligt, men hatet och misstron mot Palme är både väl omvittnat och väldokumenterat.

Det fanns kretsar av personer som hade både motiv, kapacitet och viljan att göra sig av med Olof Palme vid tiden för mordet i syfte att ”rädda landet”. Det är själva kärnan i Landsförrädarspåret. Både nämnde f.d SÄPO-chefen Frånstedt och Leif GW Persson tror lösningen på mordet finns i detta spår ska tilläggas. Utöver en rad författare och privatspanare.

Lästips om Landsförrädarspåret: ”Mordgåtan Olof Palme”, samt ”Konspiration Olof Palme”, båda av Gunnar Wall. ”Spionjägaren 2, SÄPO, IB och Palme” av Olof Frånstedt

 Bilder av Palmehatet.

Sydafrikaspåret 

Även Sydafrikaspåret dök upp tidigt i utredningen, redan dagarna efter mordet. Men först Victor Gunnarsson, sedan kurder, sedan Christer Petterson, stal allt fokus från Palmeutredningen. Inte mycket händer med spåret fram till 1996. Då, i Sydafrika, pågår rättegångar mot tidigare medlemmar ur Apartheidregimens säkerhetspolis, vilka mördat, torterat och hotat sig till lydnad och underkastelse under decennier. Mannen i vittnesbåset är redan dömd för 6 mord och åtskilliga andra grova brott.  Mannen börjar då opåkallat, utan koppling till pågående förhandling, berätta om att dåvarande säkerhetspolisen i Sydafrika mördade Palme. Han namnger mördare och hjärnan bakom ”dödspatrullen”. Dödspatrullerna var små kommandon som undanröjde meningsmotståndare till regimen och det är väl belagt att det var så de arbetade.

Det blir stor turbulens, Palmeutredarna åker till Sydafrika för att utreda men kör fast. De utpekade förnekar och skyller på andra. Det hela går inte att vidimera. Officiellt har man fastat i det läget också, även om spåret får förnyad fart med jämna mellanrum.

Även Sydafrikaspåret kan te sig långsökt, men motivbilden är intressant. Olof Palme var en av dåtidens främsta kritiker mot Apartheid och han fick med sig FN i att inleda ekonomiska och politiska sanktioner mot Sydafrika, vilket gjorde att landet blödde ekomiskt samt isolerades. Sverige var även det första av flera länder som ekonomiskt stöttade oppositionen, ANC, i deras frihetskamp. Man skall även ha klart för sig att Syfafrikas säkerhetspolis var totalt hänsynslösa i att mörda för att skydda landet, även utomlands och andra länders medborgare. De kopplas idag till politiska mord på Apartheidmotståndare i både Europa och andra afrikanska länder. De sprängde även de kontor som motståndsrörelsen ANC hade stationerade i Stockholm och London. Så nog var de kapabla att begå mord och våld för att skydda sina intressen.

Svagheten i spåret är likt i de andra två, man kommer inte ner på Sveavägen med dom. Inga utpekanden eller andra bevis kan placera någon sydafrikan vid mordplatsen. Spåret anses dock inte tillräckligt utrett, ej heller av Palmegruppen själva. Chefen för Palmegruppen har flertalet gånger påtalat att Sydafrikaspåret ”lever”.

Lästips om Sydafrikaspåret: Granskningkommisionen SOU 1999:88 om Sydafrikaspåret. ”Palmemordet och Sydafrikaspåret” av Sten Flygare (en ny bok, lite spretig men ger en bra bakgrund till hur Aphartheids säkerhetspolis arbetade.


Nästa del kommer uteslutande handla om Christer Pettersson.

2 reaktioner till “Palmemordet: Inuti labyrinten, del 2

  1. Polisen i Nederländerna har tydligen utrett PKK spåret. Finns ett inslag om det på youtube.
    Dutch connection Palme. Det har oxå skrivits en bok om detta på nederländska.( jag är läskunnig på detta språk)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s