I höstas funderade jag över mina år på söder och var jag skulle ta vägen i jobbet. Den frågan har nu delvis fått ett svar. I torsdags gick jag in till min chef Peter Ågren och avsade mig min gruppchefstjänst. Mina dagar som fast befäl på Södermalmspolisen är räknade och efter augusti kommer jag ”turn in my wings” som de säger i Top Gun.
Vägen fram till det beslutet har varit lång. Det bottnar inte i vantrivsel på arbetsplatsen eller i frustration mot omorganisationen, även om det bruset inte är angenämt. Utan det beror helt på mig själv. Efter förra årets ytterligheter med död och förlust, födsel och lycka så har jag inte kommit tillbaka mentalt. Jag har haft och har fortfarande svårt att uppbringa engagemang och intresse för befälsrollen och allt som följer med den. Glöden försvann och den har inte kommit åter.
Det var inget lätt beslut. 11 år på Södermalm och nio i samma arbetslag sätter sina goda spår och minnen, jag har alltid stortrivts på Södermalmspolisen. Och jag har alltid värderat den yttre tjänsten högt. Det är det äkta polisarbetet har jag ofta hävdat och det tycker jag fortfarande. Det är fantastiskt kul att leda insatser ute på stan. Men när jag fick erbjudandet om fortsatt tjänst som befäl (gruppchef) kände jag hur tvivlet gnagde i hjärtat, istället för glädje över förtroendet kände jag besvär. Kanske krävdes det att arbeta sista passet tillsammans med och avtacka en befälskollega och nära vän som jag jobbat med i nio år, för att slutligen få full insikt: jag gör varken mig själv eller personalen rättvisa längre i befälsrollen.
Jag ska inte försöka lura mig själv med att jag slutar på topp, snarare innan jag når botten. Men det känns som ett bra beslut. Det finns massor av duktiga svaromålare på Södermalm, de förtjänar en chans. Gärna på min bekostnad.
Vad gör jag nu då? ”Du ska väl för fan inte gå i pension vid 41-års ålder” som Martin Körlof sa. Näe. Men inget är klart, jag har inte sökt några andra tjänster. Kanske hamnar jag i ”gubbgruppen” (trygghetsgruppen heter den egentligen). Det skulle vara bra för min privata situation med pendling, mindre helgpass, inga storhelger. Fotpatrullera, SPT, täcka upp befälsluckor. Allt det som är roligast med ordningspolisen. Jag hoppas få jobba vidare med sociala medier på något sätt, gärna i större utsträckning. Där anser jag att jag faktiskt tillför något. Peter Ågren har bett om att twitterkontot YB Södermalm skall drivas vidare av Johan och mig, vilket är kul. Förmodligen är dock kön med efterträdare till kontot ganska kort.
P.S Sista sommaren. Som befäl i City. Jag ser fram emot den, jag hoppas det blir en minnesvärd sommar. Vad som händer sedan får vi se. ”Jag är min egen lyckad smed” är ett talesätt jag brukar använda, det gäller även i detta fallet.
Tack och hej!
In Viktor Veritas 