Lasse Dahlquists plats

Frågar du en öbo, göteborgare eller turist var Lasse Dahlquists plats ligger, kommer troligen de flesta av dem se rätt frågande ut. Trots att de ofta passerar platsen, några av dem gör det varje dag. Frågar du istället var Saltholmen ligger vet däremot alla direkt. Det är färjeläget, själva navet i färjetrafiken till och från Göteborgs södra skärgård. Här passerar pendlande öbor, sammanbitna på väg in till vardagens snurrande ekorrhjul av stress och tristess. Här passerar välmående turister, uppsluppna på väg bort från vardagens snurrande ekorrhjul, ut mot fest och finess. Lasse Dalhquists plats är namnet på hamnplanen där man ivrigt väntar på att få gå ombord på färjorna, eller jäktad hastar förbi på väg mot spårvagnen. Men det är få som tänker på, eller ens känner till platsens verkliga namn.

Porten till Södra skärgården. En oansenlig skylt i blått, med ett bortglömt namn på en betydelsefull plats.

Vem var då denne Lasse Dahlquist som fått sätta namn, inte bara på Saltholmens hamnplan, utan även på ett sällskap, Lasse Dahlquist-sällskapet, samt även fått ett stipendium uppkallat efter sig?

Lasse var en vissångare, kompositör och schlagersångare som är starkt förknippad med västkusten. Hans storhetstid varade under 30, 40 och 50-talet och han var även revykung och skådespelare. Under krigsåren ville den svenska artisteliten bidra till att stärka moralen och modet hos de svenska gossarna ute i fält och i beredskap, varvid de ställde upp som fältartister, givetvis mot en nätt dusör från Försvarmakten. Lasse Dahlquist var en av de populäraste och han anlitades flitigt. Numera känns han lite bortglömd och utanför Bohuslän är det få som bryr sig.

Lasses mest kända visa torde vara ”De e dans på Brännö brygga”. På Brännös gamla träbrygga var det dans under flera decennier under 1900-talet och dessa var omtalade och uppskattade i hela Bohuslän. Bryggan höggs upp i slutet på 1960-talet då den blivit för ranglig, och Lasse som var businessman sålde signerade träbitar från bryggan under sina revyer. Cyniker mumlade om att med tanke på hur många signerade träbitar Lasse sålde, så måste bryggan varit helt enorm. Nu för tiden ligger där en istället en hel dansbana och det dansas fortfarande om somrarna.

Det dansas fortfarande om somrarna

När jag gifte mig med Ulrica åkte vi båt med alla bröllopsgästerna till Brännö brygga där vi höll brudskål och sedan dansade brudvals. Såklart var det ”De e dans på Brännö brygga” vi valde som vals. Dalaådran i mig gestaltades av en spelman med fiol som ackompanjerade dragspelets klang under valsen.

(Här kan ni se en cool musikvideo från 1965 med just denna visa från den gamla bryggan.)

Skivomslag från storhetstiden. Brännös berömda brygga är med.

Men den visa jag själv tycker absolut bäst om är en annan, nämligen ”Morfar har berättat”. Det är en kärlekshyllning till den södra skärgården, men den handlar lika mycket om min barndoms alla somrar på Styrsö. Här är texten i helhet:

Solen i havet försvinner, rodnande himmelen brinner, stolt mot den flammande purpurridån ser jag Vinga fyr

Blånande skymning dej tänder, hjälpande armar du sänder, ut över havet mot sökande skepp som mot hamnen styr

Hör, hur vinden klagar, känn hur det doftar av tång, se hur vågen jagar, lyssna till Västkustens sång

Morfar har berättat om skepp som har seglat i kvav, om bragder av män som har kämpat sitt liv emot storm och hav

Sköljda av fräsande sjöar, ligger ett pärlband av öar, Styrsö och Donsö och Känsö och Brännö, jag älskar er
Stormiga minnen ni givit, solljusa dar jag fördrivit, badat och fiskat och kajkat i båtar på pojkmanér

Nere vi Helena stod jag när lotsarna kom, Lika trygg i bena, var jag som en utav dom

Morfar har berättat fantastiska saker för mig, Om Lasse i Gatan som ännu i stormnätter visar sig

Elden i spisen har slocknat, utanför nattmörkret tjocknat. Endast en blinkning, ett vänligt ”god natt” Ifrån Vinga fyr.