Ljus och värme

Jag måste varna för att detta talet riskerar att blir lite internt. Hoppas ni har överseende med detta. Eller, va fan jag är toastmastern och kusin till brudgummen.. Så vad ska ni göra eller ta vägen liksom..?

Jag kommer inleda med en sång..Så ni har två val..Utrym lokalen.. Eller håll för öronen i 30 sekunder.

”När mörkret nu har sjunkit ned går jag stilla genom rummet, och många känslor drar i mig. Vad ska framtiden ge? För det arvet du ska bära, kan bli tungt att ta med sig. Kommer frågor? Kommer klander? Kommer misstanke om svek?”

 

Nej lugn nu alla, särskilt brudgummen! Vi kommer inte återförena bandet ”The Blondies”. We’re not puting the band back together..i alla fall inte denna kväll, i detta rum..

För er övriga som undrar varför brudgummens kusin plötsligt ställer sig upp och sjunger, illa dessutom, så finns en förklaring. Jag och Henrik hade ett band en gång, The Blondies. Det var förvisso inte vi själva som skapade det, det var våra mammor. Våra mammor skapade inte bara oss två, de skapade vår klädsel, vårt uppförande och vårt språk. Det tog oss en hel uppväxt innan vi lyckats rasera det. Men nu är vi där..

Nåväl, i bandet The Blondies spelade Henrik synth och så sjöng vi. Sången ”Ljus och värme” vars första vers var den ni nyss hörde, var vårt trumfkort. Vid närmare eftertanke var det vårt enda kort. Vår enda låt. Men den fick vi framföra desto oftare. Varje sommar typ. Våra mammor var förtjusta, tveksamt om övriga åhörare var lika nöjda dock. Min lillasyster hävdade att vi lät som Karl-Bertil Jonsson med sin spruckna tonårsröst när han stämmer upp i ”Nu så kommer julen, nu är julen här..”

Nåja, The Blondies gjorde avtryck hos oss, helt klart. Och det finns ett djupare budskap i låttexten Ljus och Värme, jag återkommer till det lägre fram.

När vi växte upp hängde jag och Henrik mycket med varandra, varje lov och varje sommar. Jakten på, inte kärlek, det är fel ord, men kvinnlig uppmärksamhet pågick ständigt, om än med klent resultat. ”Ni är er själv nog” brukade min mamma säga, och att det inte var en komplimang fattade jag först långt senare.

Vi försökte göra oss coola, Henrik som var stärkt av att vara the leading star i The blondies, krävde ett tufft smeknamn och ville bli kallad ”Hacke, Hinken eller Våfflan”. Till det köpte han en halmhatt som coolt attribut, det borde locka intresse. Men hatten gick sönder och alla i omgivningen vägrade använda Henriks, förlåt, Hackes olika smeknamn. Själv spelade jag ut mitt dalmål som exotiskt inslag och lockelse, det intresset hos tjejerna brukade hålla i sig i alla fall någon minut.

Vi såg till att vi blev båtburna, det måste man vara som cool sommargäst. Men båten ifråga var troligtvis för långsam och den hade ett ocoolt namn. ”Ägget”. Därutöver fick jag och Henrik, förlåt Hinken, fick mest skäll för bristande sjövett där vi bland annat uppmanades att ”skaffa lanterner” efter en mindre men olycklig kollision på öppet hav. Eller så tappade vi bort dyr båtutrustning såsom födelsedagsnya fendrar samma dag vi fått dom.

Vi började vindsurfa stället! Nu måste vi väl ändå få napp? Nu måste vi väl ändå vara coola? Tyvärr inte, våra två surfbrädor Vinta solo och Tiger var av den äldre och långsamma typen. Inga hjärtekrossare. Inte blev det bättre av att Henrik, förlåt Våfflan, en gång i frånlandsvind började glida ut till havs på sin bräda. Våfflan skrek förtvivlat på hjälp, och se, det var några hörde honom och skyndade dit med sin båt. Dessvärre var det Våfflans hemliga, olyckliga kärlek, samt hennes far som kom tillskyndandes likt Stranne den äldre för att rädda honom. Våfflans liv räddades, men hans självkänsla krossades. Nä, vindsurfing gick bort.

Nåja, skam den som ger sig! Vi skaffade moppe! Eller, Henrik, förlåt Hacke, skaffade moppe, jag satt bakpå. Nu vore det väl själva fan?!?  En blå vespa av äldre cool modell, med fluffig fårfäll att sitta på och Hacke hade även en tuff hjälm av störtkrukamodell. Vad skulle kunna stoppa väg till framgång nu? Jo, det visade sig bli moppen själv. Den hade den irriterande vanan att plötligt vägra starta, gärna då unga tjejer som bäst stod och övervägde att hoppa på. Hacke kunde ilskna till på moppen, kasta fårfällen i marken och sparka på hjälmen och skrika. Varvid tjejerna brukade bestämma sig för att inte hoppa på trots allt.

Här kan man tro att vi skulle börja misströsta? Ingalunda! Vi hade fler ess i rockärmen. Vi började tjuvröka, det visste vi att många framgångsrika cassanovas gjorde. Vi gömde cigg i bergen runt om på Styrsö och anmälde oss frivilligt att gå ut med hunden Pontus för att få öva vårt blossande. Lika glada som våra föräldrar var över att slippa gå ut med hunden, lika besviken var stackars Pontus på att släpas runt till olika cigarettrömmor i bergen. Mot slutet sprang han åt annat håll då han anade oss komma med kopplet.

Favoritskämtet var annars att ropa ”Lennart kommer” och se Våfflan i panik kasta bort en nytänd cigarett. En gång på caféet på Bratten satt Hinken och övade på puffandet. Döm om min förvåning när jag ser Våfflans far Lennart komma gående därute . Jag sa till Våfflan att ”Lennart kommer”, varvid Våfflan nöjt lutar sig tillbaka, blåser rörkringar mot taket och drygt svarar ”nog”.. Våfflan fortsatte blåsa rökringar tills att Lennart böjde sig över honom, tog hans hand och fimpade samt med iskall röst sade: ”Du…släck den där”…

Alkohol borde ju vara ett säkert tips tänkte vi. Eftersom inget annat funkade. Vi lyckades få en av våra få kvinnliga vänner att stjäla sprit från föräldrarnas barskåp. Vi fick tag i en flaska Gordons gin som vi gömde i rabatt med prästkragar i morfars trägård. Där låg den och puttrade i sommarvärmen en hel sommar. Då det blev helg och disco på Brännö brygga plockades den fram under stort smusslande. Det blev ingen succé då heller. Hinken blev dålig och låg i bergen och kräktes. Jag fick visserligen dansa tryckare. Men det var med ginflaskan jag dansade eftersom jag inte lyckats locka fram intresse hos damerna genom att vara dyngrak.

Och när vi väl fick kontakt med någon tjej, eller, det var ju mest Henrik, sorry, Hinken som fick det, så lyckades Hinken sabba det helt själv. Jag minns den arma flickan med vackra namnet ”Maria Triana Del Pino” som skrev ett långt kärleksbrev till Hinken där hon avslutade med att ömt fråga om de var i hop. Hinken tog ett vykort, skrev ”Nej vi är inte ihop” på det och postade det. Och sedan fortsatte vi grunna över att vi inte hade någon lycka med tjejerna.

Men nu har du äntligen hittat rätt. Långt borta från Vespor, surfingbrädor och tjuvrökning. Nu när du och Ulrica inte påbörjar, utan snarare forsätter er gemensamma vandring, nu dock under mer formell ordning, så minns vad din moster skulle sagt i en situation som denna.. ”Nu börjar äventyret”…

Och inte bara din moster för den delen..Det är många viktiga människor ur våra liv som inte kan vara med oss rent kroppsligen här i kväll. Alldeles för många tyvärr. Men de kan ändå, även om de inte kan vara här rent fysiskt, ge oss råd och djupare perspektiv. Din kusin Helena till exempel var den som en gång satte in den tillsynes ytliga texten till låten ”Ljus och värme” in i ett särskilt sammanhang, och det vill jag nu skicka med er. Hon skrev:

”Men varje gång jag tittar ut på solnedgången över Halsviks horisont så finns mammorna och morfar där och skiner för oss, ger oss tro och hopp. Måsarnas skrin visar vägen till frihet, och trots allt lämnar det lite ljus och värme efter sig. Och hade vi kunnat gömma alla tunga tankar när solen jagat natten bort, så hade vi krupit intill dem. Frågat om deras liv och skratt och om regnet och om solen. Och fått de svaren som inte fanns igår.”




Solnedgången över Hallsviks horisont

Så jag vill avsluta som jag började, jag vill ge er refrängen till ”Ljus och värme” live. Refrängen till The Blondies största, enda, hit. Delar av refrängen är precis så hoppfull och varm som en medskickad hälsning till ett bröllopspar skall vara:

Solen som gick ner i kväll, den ska skina för dig, kära, och fågelns frihet ska nog visa väg och det ska bli, mycket ljus och mycket värme. Tro och hopp det får ni med er…

Lyssna på Ljus och värme här

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s