Nikodemus är du kvar?

Pappa är från Boden. Hela vår uppväxt präglades (eller plågades) vi syskon av allehanda berättelser från pappas uppväxt i Boden. Stundtals har dessa drivit oss galna, eftersom pappa älskar att berätta historierna om och om igen, trots våra protester att vi redan hört berättelserna tusen gånger innan. Obehindrat pratar han på, bygger upp storyn med långrandiga utläggningar, fram till poängen som sedan förmedlas med överdriven entusiasm och högt skratt. När det gäller något roligt. Berättar han något allvarligt blir rösten däremot grötig och full av rörelse, ansiktet förvridet i vemod. Jag kan ha ärvt vissa av dessa egenskaper slår det mig.

Först bodde pappa och hans tre syskon vid ”Råbäckslägret”, ett militärläger under beredskapstiden och Andra Världskriget. Otaliga händelser från den tiden har fyllt min barndoms frukostar genom målande utläggningar. Om officerare som blev bitna av den galna hunden Rapp vilken slutligen fick skjutas, om en övningsgranat som sköts fel av militären och landade i husets diskbänk, om hur pappa som pojk kissade i en hink med oxblod (tydligen kunde man göra delikatesser på blodet) och hur Farfar ändå sålde det till en påstridig köpare. Ändlösa historier på repeat. Trots all klagan började vi syskon gilla historierna och i vuxen ålder brukade vi imitera pappa och berätta hans historier, eller be pappa berätta dom vid gemensamma middagar. Våra fruar älskar inte historierna lika mycket skall tilläggas.

Efter Råbäcklägret flyttade familjen Otto och Ester Adolphson till Bodforsen, ett hus beläget intill Luleälvens strand. Pappas berättelser därifrån handlar mest om kräftskivor där förlovningar bröts och ringarna lämnades kvar bland kräftskalen, eller om krocketbanor som pappa lade upp så att kloten alltid hamnade i Luleälven. Nöjt berättar han ofta om tävlande som tappat fattningen och kastat klubban i älven och stormat från platsen.

Men en historia som pappa berättade är både sorglig och hemsk.

Någon gång under 40-talet sjönk en färja på Luleälven och flera människor drunknade. En gammal mor förlorade sin vuxna son, Nikodemus, i olyckan och sorgen knäckte henne. Under lång tid efteråt kunde de boende i området se och höra den gamla kvinnan. Om kvällarna vandrade hon upp och ner längs med Luleälvens strandkant, spanandes ut över älven. Då och då ropade hon sorgset ut över vattnet ”Nikodemus, är du kvar?” Som liten tyckte jag berättelsen var kuslig. Det var först när jag blev äldre som jag insåg hur mycket sorg, saknad och ensamhet som berättelsen rymmer.

Nikodemus, är du kvar?

Skamligt nog började jag och Helena i vuxen ålder använda frasen som ett sätt att påkalla varandras uppmärksamhet. Ett SMS kunde dimpa ner med orden ”Nikodemus är du kvar” om man dröjt för länge med ett besked på en ställd fråga, eller bara varit slö på att höra av sig. Vid tillfällen när vi umgicks sades frasen som ett slags variant på ”hörde du vad jag sa” typ. Med fördel lades då huvudet på sned och man antog ett bekymrat ansiktsuttryck samtidigt som man undrade om Nikodemus var kvar. Lite smaklöst av oss får jag allt tillstå.

I Göteborg, vid Sjöfartsmuseet finns en staty som heter ”Kvinna vid havet”, den kallas ofta även för ”Sjömanshustrun”. Hon spanar ut över havet i evig väntan på att sjömännen skall komma åter hem. Varje gång jag kör förbi statyn tänker jag på Nikodemus gamla mor och att ”Sjömanshustrun” också är en symbol för alla Nikodemusöden, en symbol för evig saknad men även för evig kärlek. Det är både sorgligt och vackert att se hennes väntan. På ett sätt blir hon därmed även en symbol för livet självt och vår oro, väntan och kärlek, vår omsorg över de som står oss nära.

Sjömanshustrun i sin eviga väntan, saknad och kärlek. (Bilden tillhör bloggen https://onemountainsplace.wordpress.com)

”Pappa, farfar berättar samma historier hela tiden”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s