And the gold medal goes to…

Nu är det 20 år sedan hösten 1996. Den tänker jag ofta tillbaka på. Oklart varför, den innehöll egentligen ingen dramatik, inga avgörande livsval, inga omtumlande livshändelser. Mamma var visserligen sjuk men mådde förhållandevis bra denna höst, Helena var på Kibutz i Israel, min bror studerade i Uppsala. 

Själv bodde jag hemma och hade tillfälliga jobb såsom tidningsbud, flyttkarl och städare på Falu lasarett. Enligt vårdens utredning om vilket stöd som familjen behövde under mammas sjukdom så ”klarade jag inte egen försörjning”. Vilket var helt sant. Jag brukar intala mig själv att dessa jobb var förberedelser för att söka till Polishögskolan då den öppnade igen. (Den var stängd under några år i mitten av 90-talet.) Jag skaffade mig ”arbetslivserfarenhet” som det hette. Jag undrar förresten hur långt jag kommit om jag sökt Polishögskolan idag med denna arbetslivserfarenhet.

Mellanbarnet-en vinnare!

Privat handlade det mesta om en sak. Nå framgång hos kvinnorna. Under sommaren hade jag, tämligen väntat enligt kamraterna, tagit den förhatliga guldmedaljen. I vänkretsen fanns ett medaljsystem som alla fruktade. Vid tre månader utan sex tog man brons, vid 6 månader silver och efter ett års ofrivillig avhållsamhet tog man guld. Några olyckliga stackare, de som debuterade sexuellt tidigt, hade även tagit det smått omöjliga OS-guldet. Fyra år utan sex. Jag var dock inte en tidig debutant. Jag var ”nästan medelålders” som en kamrat beskrivit det.

Således tog jag guldmedalj under sommaren, efter ett års allt desperatare, tillika allt mer tafatta raggningsförsök. Inget är väl mer tilldragande än en berusad och sluddrig kille som smyger runt på discot som en stalker, redo att snubbla fram då första tryckaren började. Kamraterna som nöjt vandrade hemmåt i natten med sällskap, de skadeglada telefonsamtalen dagen efter. ”Nähej, inte i går heller säger du? Åh fan..Du tar väl guld snart va?” Det gällde att öka pressen på kamraten, så att denne skulle bli allt mer desperat. Bland vännerna började det spekuleras muntert i om jag siktade på nya medaljer, personbästa, ja rent av någon form av rekord? 

Ett av livets många enträgna försök. Ett av livets många platta fall. Vännen till vänster lyckades däremot.

I ren desperation började jag söka säsongsjobb uppe i Sälen. ”Det är bra med arbetslivserfarenhet inför Polishögskolan”. Tjenare! Det erbjuds däremot goda möjligheter till framgång hos damerna som säsongsarbetare. Hade jag hört.

Under hösten fick jag även göra militär repövning. Mitt förband deltog i den stora marinövningen ”Hummern” på Västkusten. Under två veckor krigade vi runt i Bohuslän. Det var kul att träffa lumparkompisarna igen, det var mer avslappnat under repövningen än under själva värnplikten på Kustjägarskolan. Milt utryckt. 

Militär olydnad. Treudden i baskern fast det ej var tillåtet, Hitlermustasch som kammo. Det saknades nog mer än ”arbetslivserfarenhet” för att komma in på Polishögskolan vid denna tid

Det jag minns mest från övningen är dock när jag hämtades av befälen mitt i natten från någon ö. Jag fick snabbt hoppa i en liten gruppbåt och hasta ut på havet i mörkret. Ute på en stor fjord mötte vi upp en Stridsbåt. ”Du har brådskande telefonsamtal hemifrån Adolphson”. Någon form av militär satellittelefon lyftes fram, mobiltelfoner var ännu sällsynta. Jag minns oron, gällde det mamma? Jag tänkte på telefonsamtalet med pappa i lumpen, då jag stod i en telefonkiosk medan hela Kustjägarkompaniet stod uppställda utanför och väntade. ”Mamma är mycket sjuk. Hon har en hjärntumör” sa pappa då. Eller gällde det Helena, hade något hänt i Israel? Luren mot örat, jag minns den enorma stjärnhimlen ovanför, befälens bistra miner omkring mig, knastrig linje, brus, spröda tutanden i luren. Till sist pappas yrvakna, förvirrade och lite rädda röst. Som om han undrade om något hänt i Israel, eller under en militärövning på västkusten.

-Du hade sökt mig pappa???…..

-Va? Njäe.. Jo, jag ringde högkvarteret och bad dem underrätta dig om att du är kallad till anställningsintervju på Tandådalens Fjällhotell då du kommer hem..

-Jaha… Okej.. Ha det bra pappa!

Efteråt ljög jag för de bistra befälen om att det var ett viktigt meddelande, men ingen fara. Övningen kunde fortsätta. Åter till kriget.

När jag kom hem klarade jag anställningsintervjun bra. Jag fick jobbet och skulle börja i november. Jag minns glädjen, förväntan. Nu skulle guldmedaljerna jagas på flykt. Nu stundande vassa raggningsrepliker, tindrande ögon, åtrå och lust. Nu skulle världen få upptäcka Viktor, den store charmören. (Åh, du ljuva naivitet)

Till vännernas förtret och min stora lycka avbröts dock min jakt på nya medaljer redan under hösten. En tjej som pluggade på Högskolan raggade upp mig ( såklart, hur skulle det annars gått till ) en krogkväll och tog med mig hem till ”Ridhuset” som studentbostäderna i Bojsenburg kallades. När jag gick därifrån var jag svårt nöjd och framförallt medaljfri.

Så det var med stärkt självföretroende och pånyttfött mod jag i slutet av november hoppade in i bilen med barndomsvännerna Tomas och Johan som också de fått säsongsjobb i Sälen. Vi åkte mot framgång intalade vi oss. Men det kändes även vemodigt, då det samtidigt var hemstadens trygghet vi lämnade bakom oss. När Tomas spelade ”My hometown” med Bruce på bilstereon och jag såg hoppbackarnas siluetter försvinna, så kände jag mig varken modig, självsäker eller snart framgångsrik. 

Inte heller anade jag då att jag skulle bli kvar tre år uppe i Tandådalen. Eller att många av våra förväntningar skulle komma på skam, i bland inte infrias alls, i vissa fall förvandlas till smärtsamma erfarenheter av svek och otrohet, eller ta sig formen av olycklig kärlek. 

Tiden i Sälen blev nog mer livserfarenhet än arbetslivserfarenhet i slutändan. 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s