Cigar moment

Jag har några laster i livet. Jag gillar att bada i kalla vatten. Jag gillar att dricka god Gin. Samt jag gillar att njuta cigarr. Egentligen är ”laster” ett tokigt ordval, då det antyder att detta skulle vara något mödosamt, något som tynger ner mig, får mig att pressas ner i soffligande ställning. Vilket är helt fel. För mig handlar dessa saker snarare om dygder, något som får mig att må bra, något med stor förtjänst och för välbefinnandet tvunget. 

Jag har njutit cigarr i 11 år, och framför härmed ett varmt tack till Nestor Håkan Bengtsson, en cigarrciceron av rang. Det var han som introducerade mig i den ädla cigarrkonsten under en bättre herrmiddag. 

Nyttjandet av cigarr ses ofta på med viss skepsis från omgivningen. Det förknippas inte sällan med flådiga direktörer, (inte du Bengtsson) pompösa VD-typer eller fiktiva gangsters, såsom Tony Montana eller Tony Soprano. Vilket är synd, då cigarrvärlden är mer än så, större än så.Tony och Tony

Dessutom brukar cigarren bakas ihop med andra tobaksprodukter, inte minst den så hatade cigaretten, med alla dess dokumenterade hälsorisker. Vilket är helt fel, direkt vilseledande. Cigarren består av ren tobak, helt utan cigarettens många tillsatta farliga ämnen. När du njuter av den skall ingen rök dras ner i lungorna, utan rullas i munnen för att utvinna dess ljuvliga smaker och nyanser. Således går det möjligen att jämföra med snusandet. Möjligen. 

Steffo- en cigarrnjutare

En av de främsta svenska cigarrambassadörerna är Steffo Törnqvist. Han menar att cigarren är att betrakta som en ren hälsoprodukt. Han menar att när man sätter sig ner med en cigarr och kopplar av helt, sitter still, så slappnar du av och bara njuter under 45-60 minuter (beroende på cigarrens storlek). När tar den moderna människan sig tid för sådant annars frågar han sig. Denna stund av avkoppling ger goda hälsosamma effekter således. Eller som skådespelaren Ron Pearlman, också en stor cigarrentuisast, uttryckte det: ”As I always say: Some people meditate, I smoke cigars. It’s the best way for me to find myself. Smoking a cigar stops my hands from shaking. Smoking a cigar prevents me from punching people in the face when they get on my nerves. Cigars calm me down”

  Cigar calms him down

”Sicket nonsens” tänker säkert många, det är ju tobak och nikotin!! Förvisso. Däremot finns det ändå många som hävdar att cigarrens risker är betydligt överdrivna, och det finns även forsking på det. Läs mer här. Man kan dock förmodligen sammanfatta det hela med livsnjutningens gyllene, tillika irriterande regel: Allt som du tycker är gott och njuter av i livet är inte bra för dig i långa loppet vid överdriven konsumtion. Steffo menar för övrigt att man inte röker cigarr, man njuter cigarr. Den skarpa läsaren har säkert redan noterat att jag inte använder ordet röka i samband med cigarr i denna text. 

Trots att jag brukat cigarr i 11 år ser jag mig inte som cigarrnörd. Cigarrnörd är en lite nedsättande term på dom som kan mycket om cigarrer, täckbladens rullning, vilken jordskorpa tobaksplantan växt i som genrererat just den cigarr de håller i handen. De har stora samlingar av dyra cigarrer i fina humidorer hemma. Dyr rekvisita i form av snoppare och tändare. De har vigt sitt liv åt cigarrkonsten. Själv ser jag dom inte som nördar, de är kunniga, trevliga människor som odlar ett intresse, vad är töntigt med det? När jag träffar dom på olika cigarrklubbar sitter jag oftast som en fågelholk inför deras kunniga och initierade samtal om cigarrer. 

Ingen cigarrnörd. Bara nörd.

För egen del har jag ingen stor cigarrsamling, för precis som med ginen anser jag att cigarren är till för att njutas, inte samlas på. (Okej då, min ginsamling är förvisso rätt stor. Så mycket gin, så lite tid). Jag ser däremot till att jag alltid har tillgång till cigarrer, så att jag alltid är redo när tillvaron bjuder på ett cigar moment. Jag är en allätare och provar gärna olika sorter, däremot gillar jag inte när de är för kraftiga. Då blir jag lätt cigarrsjuk, illamående och yrslig, likt Johan Heed första gången jag fick honom att snusa för mååånga år och prillor sedan. I cigarrvärlden är ofta de kubanska cigarrerna något av den heliga graalen, det bästa och det enda som räknas. Själv tycker jag att kubanerna (de jag haft råd att prova) förvisso är goda. Men prissättningen på dessa står ändå inte i proportion till upplevelsen. Så det blir sällan kubaner för min del, Ramon Allones är dock en både prisvärd och god kuban. Det enda cigarrtipset i denna text för övrigt. Jag skulle nog sammanfatta mitt cigarrkunnande på samma sätt som skådespelaren James Woods gjorde: ”Cigarrkännare? Fan heller! Jag gillar bara att röka cigarrer, okej?”

Livet bjuder på många cigar moments, stunder att sitta ner och njuta, kontemplera. Det gäller bara att ta vara på dom. Bäst är det vid tillfällen som på verandan mot havet en stilla dag.När det är som bäst

Men även efter en bättre middag i goda vänners lag, likt de på Johan Säfströms altan. Eller på en öde strand efter ett dopp en sensommarkväll. Under en svamputflykt i skogen, eller en vinterpromenad. Varje nyårsafton i Grangärde brukar jag gå en promenad på eftermiddagen, medan solen går ner för sista gången det året. Ett utmärkt tillfälle att ensam i stillhet summera året som gått. Årets sista cigarr. Årets sista solnedgång 

Det finns således inget dåligt väder, det finns bara dåliga garrar. Nja. Regn är inte bra för njutningsstunden. Ej heller kraftig blåst, enär det får cigarren att glöda ut lika snabbt som den i näbben på Kalle Anka under hans djungelexpedition på julafton. Livet erbjuder så många cigar moments och det är oerhört frustrerade när man inte är rustad och istället får nöja sig med tanken ”nu skulle jag haft en cigarr”. Stunden gör cigarren och cigarren gör stunden, i en helig symbios.

Svamp kräva dessa ädla garrar

Saddam Hussein lär ha sagt ”Jag röker bara cigarr med människor jag litar på”. Det ligger något i det för en cigarrnjutare. Det är inte helt lätt för en cigarrentusiast att hantera omgivningen. Eller vice versa. I vissa sammanhang, ofta med kvinnor, ses man som en stinkande luftmarodör. Man skälls på, det viftas överdrivet i luften och hostas tillgjort, som om man stod och blåste ut Zyklon B i deras närhet. Sedan schasas man undan som en herrelös hund. 

Vid andra tillfällen välkomnas man mer varmt, exempelvis under festliga tillfällen då kamrater som vanligtvis inte njuter cigarr känner sig tagna av stundens glädje och vill ”ta sig en god garre”. De tittar uppfodrande på dig, förmodligen ovetande om att cigarren de ber om kan kosta uppåt 150kr eller mer. Det kan vara smärtsamt att se den ovane ciggaristen hantera rökverket, ovarsamt handlag och överdrivet puffande. Är det lite kallt ute fimpar de den snart, mosar den, brutalt mot någon vägg, halvrökt i bästa fall. Nestor Håkan Bengtsson lärde mig för övrigt tidigt, man fimpar aldrig cigarrer, det är oanständigt. Man lägger den ifrån sig och låter den självdö i stillhet, med bibehållen värdighet. Jag har sett kollegor stå och dela mina cigarrer med kökskniv på fester. Men man lär sig av debacle likt dessa, numera har jag ofta med mig en uppsättning bjudcigarrer av enklare sort då det vankas fest och gamman. Redo att bemöta de spontana cigarrbegär som kan uppstå hos omgivningen, jag vill ju fortfarande uppmuntra till cigarrnjutning. Blicken när någon delar dina cigarrer på mitten med kökskniv

Avslutningsvis ska jag ger er tips om några av mina vattenhål i tillvaron. Platser där cigarrkonsten sätts främst, där den uppskattas och vördas. 

Jag köper nästan uteslutande mina cigarrer och piptobak hos Roberts tobak. En klassisk tobaksaffär som säljer just tobak. Inte likt alla de ”tobaksaffärer” som mest innehåller äldre män i skinnpaj som sitter i spelhörnan och tippar V65 och stryktipset. Ägaren Robert är en mycket trevlig och pratglad man och under sommarhalvåret kan man även avnjuta en cigarr med honom ute på trottoaren. Ibland ser det ur som en scen ut filmen ”Smoke” hos Robert. Värt ett besök. Platsen är korsningen Rörstrandsgatan/Vikingagatan. Som representant för myndighetssverige är det även smärtsamt att besöka Robert. Där får jag en inblick i myndigheternas galna jakt på att stoppa tobaken. Hur det görs kontroller där man med linjal mäter varningstexten på cigarettpaketen, någon millimeter fel och du hotas av vite. Hur dammiga prydnadsflaskor ifrågasätts, ”är det riktig alkohol däri?” Samtidigt vet jag ju att det inte är de skötsamma handlarna som är problemet, de som kämpar för att följa lagar och förordningar samtidigt som verksamheten ska gå runt. Det är inte där man hittar de som livnär sig på att smuggla sprit och tobak.Smoke

I Göteborg handlar jag hos Mellgrens tobak på Möldalsvägen, bakom Liseberg. En utmärkt Walk-in humidor. Samt en mycket trevlig och fräsch lounge där du kan röka din cigarr om du tecknar veckomedlemskap för 150kr. Loungen hos Mellgrens

Sist, men inte minst, har vi Stockholm Cigar Society, en cigarrklubb strategiskt belägen i Gamla stan. Dit har du din egen nyckel och tillgång när du vill. Dess inofficiella slogan lyder ”vardagsrummet du inte kan ha hemma”. Där har jag upplevt mången högtidsstunder. För mer information och medlemskap, kontaktats dess president, Nestor Håkan Bengtsson.

Nestor och president. 

För att avrunda denna text, samt sammanfatta vad som gäller på klubben, eller i umgänget med mig så väljer jag ännu ett citat. Den engelska drottningen Victoria förbjöd under sin tid cigarrer vid hovet. Den dag hennes son Edward III efterträdde henne på tronen tände han upp en cigarr, samt yttrade orden ”Gentlemen.. You may smoke”.

Stockholm Cigar Society.. Gentlemen..You may smoke!