Almedalen har fallit…Eller?

Almedalsveckan 2017 blev ett speciellt år. Jag har fått åka dit och arbeta några gånger tidigare och ser mig lite som en veteran i sammanhanget. I år var det ett delvis nytt Almedalen att jobba i. Som alltid var det roligt och intressant att vara där, jag gillar verkligen att arbeta med denna vecka. Upprätthålla det finaste med vårt politiska system, vår grundlag. Vårt öppna samhälle ställs på sin spets här, där politiker och landets toppar möter publikum i öppen miljö. Förvisso möter lobbyister rosévin i mängder också, men i en stängd miljö för särskilt utvalda. Den debatten får dock andra ta.
Vilket var hotet mot Almedalen? Rubrik och bild lirar inte riktigt

I år var det på förhand oroligt kring Almedalen. Öppenheten möter varje år nya utmaningar och i år präglades förberedelserna av två saker. Först det numera även i Sverige reella hotet om terror. Drottninggatan är ännu i färskt minne hos oss alla och därför förebyggdes och förhindrades liknande scenarion med fasta trafikhinder på de platser sådant bedömdes kunna ske. Därutöver förstärktes även beväpningen hos polisen på vissa tider och platser under veckan, i syfte att kunna agera mot eventuell terror. Min uppfattning är att polisen klarade av att möta och kobinera öppenheten och logistiken runt Almedalsveckan med de ökade säkerhetskraven, utan allt för stora inskränkningar för leverantörer, transportörer och vanligt folk. (Hoppas de håller med.) Nytt för i år var även kameraövervakning på strategiska platser i Visby. Denna var dock inte enbart ett hjälpmedel vid eventuell terror, utan mera användbart i det dagliga arbetet och övervakningen av Almedalsveckan.

I som här inträden.. bör ha giltigt tillstånd.

En del anser dock att Almedalen ändå drabbades av terror. Psykologisk terror i form av att nazister tog ett kängbeklätt kliv in på landets mest öppna politiska arena. Detta var det andra som kom att prägla förberedelserna, arbetet men framförallt debatten, nämligen nazisterna i Nordiska motståndsrörelsens beviljade tillstånd i Almedalen. Debatten om tillståndet får andra föra, den är ur ett polisiärt perspektiv mindre avgörande, jag återkommer senare till varför. Vi förhöll oss till att det faktum att de skulle dyka upp, hotbilder analyserades, polisresurser fördelades och polistaktik planerades. Så att vi vid deras ankomst var väl förberedda att värna och freda såväl tryggheten såsom demokratin för alla besökare i Almedalen.

Det nazistiska myntet har två sidor. Den ena är att debatten kring nazisterna blev väldigt uppskruvad och överdriven, stundtals osaklig. Ledarskribenten Widar Andersson summerade det bra under en radiodebatt i Almedalen, han sa ungefär: ”man har låtit ett fåtal våldsverkare störa den politiska debatten genom att få på tok för stort mediautrymme, de har noll politiskt inflytande men nämns från Almedalsscenen i flera partiledartal. Orimligt”. Det spreds även en del felaktigheter om polisen i media, där det antyddes flathet, räddhågsenhet och ovilja att gå emot nazisternas krav. Ett exempel är att påståendet att Mångfaldsparaden i RFSL:s regi var tvungen att flyttas, då polisen ”inte kunde garantera paradens säkerhet”. I verkligheten rörde det sig om att paraden fick senareläggas en timme då nazisterna hunnit före paraden med att få tillstånd för torgmöte utmed paradens färdväg. Inget ovanligt alls egentligen, evenemang och tider krockar och måste jämkas hela tiden i Almedalen. Marschen kunde sedan såklart genomföras utan problem, enligt önskad färdväg och utan incidenter. Det hävdades även i media att polisen gått runt bland utställare och andra intill nazisternas tält och sagt att de måste flytta då säkerheten inte var garanterad för dom. Sådan information hade givetvis inte lämnats, det hela berodde på en sammanblandning och missförstånd av informationer kring trafikhindren som skulle förhindra terrordåd.


Nazister på Hamnplan. Tomt ekar slagorden över tomt torg.

Den andra sidan av nazimyntet är att man aldrig får ta lätt på nazism. Den ideologin skall bevakas, belysas och bekämpas i alla lägen. Det är lätt att förstå hur alla som hatas och hotas i det öppna samhälle som nazisterna avskyr, vilket för övrigt snart är alla som lever i det, att alla dom känner fruktan och oro när nazister trampar omkring i det offentliga rummet. NMR:s våldskaptital är stort, väldokumenterat och de drar sig inte för att använda det. Att släppa in nazismen i Almedalen är som att släppa lös ett vildsvin på scenen på Kungliga Operan. Det blev också uppenbart att det var att hota genom sin närvaro som var deras metod i Almedalen. Med fanor, klädsel, blickar och slagord skapade de otrygghet och oro hos många. På så sätt kunde de göra avtryck och intryck i Almedalen. Det var deras enda möjlighet för övrigt, då ingen vettig kom för att lyssna på deras förvirrade och hatiska tal. Själv nödgades jag lyssna på dom en gång under bevakning, det var en gång för mycket. Som en kollega sammanfattade deras dravel med, ”de är bra jävla slut alltså”. Hota genom närvaro eller genom blotta existensen är heller inget straffbart i lagen. Därmed snudd på omöjligt för polis att ingripa mot. Många undrade hur de kunde få dyka upp i Almedalen under partiledartalen med sina fanor och ta plats. Det är ju dock så, att vara nazist eller vara med i naziorganisation är (ännu?) inte olagligt i Sverige. De har därmed i nuläget samma rätt som politiska partier, Greenpeace eller kärnkraftsmotståndare att dyka upp med flaggor och synas. Så länge man inte stör mötet på något sätt. Vid ett tillfälle skanderade de otrevliga saker efter Fridolins tal, vilket irriterade många. Men igen, det var efter att talet var avslutat och när de lämnade platsen. Ej heller skrek de saker av brottslig karaktär. Kanske kunde man anse att de störde den allmänna ordningen, men efter ca 10 sekunder slutade de självmant. Inget att ingripa mot därmed. 

Hur gick det då för oss i hanteringen av nazisterna? Bra skulle jag ändå säga. Som svar på deras hotfulla närvaro patrullerade vi frekvent med uniformerade och civila poliser i Visby, besökarna skulle kunna känna att polis ständigt var närvarande i händelse av oro. Nazisterna hade även de frekvent polisnärvaro kring sig för att inte erbjuda dom något spelrum i brott. Inga dumheter skulle tolereras. Något de ogillade att döma av deras frekventa filmande och närgångna fotograferande av polispersonalen. 

De gånger nazisterna passerade den lagliga gränsen agerade vi också resolut och skyndsamt. Således blev nazisterna rapporterade misstänkta för hets mot folkgrupp i ett fall, de rapporterades också för störande av allmän sammankomst då de med megafon störde ett möte. Eftersom de är våldsverkande nazister kunde de först inte fredligt åtlyda polisen, varvid en sedermera blev gripen för våldsamt motstånd och förgripelse mot polisman. I andra fall avlägsnandes de då de störde den allmänna ordningen. De förstörde även ett konstverk varvid de rapporterades för brotten skadegörelse och egenmäktigt förfarande. Det ärendet skall bli intressant att följa, nazister som förstör ett uppbyggt monument över förintelsen har ju ett enormt negativt symbolvärde, en rejäl käftsmäll på historien och alla drabbade. Här är det viktigt att man kan knyta an och bevisa hatbrottsmotivet i detta, för annars riskerar torr lagtext koka ner det hela till att en låda med gamla skor vältes omkull.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att den konkreta faran för nazistiska brott var låg, den reella säkerheten var mycket god. Den upplevda känslan av otrygghet hos många är svårare att minimera för oss, själva syftet med dessa nazisters existens är ju att sprida fruktan. Vi har patrullerat, informerat, motiverat och lugnat många besökare under veckan och många uttryckte både glädje och tacksamhet över vår stora närvaro detta år. Så även där har vi gjort skillnad trots allt.
Så vitt jag kan bedöma har Almedalen inte fallit

Hur blir det då nästa år? Det är lätt att inse det symboliska värdet i att det öppna samhället genom polisen säger nej till nazisterna. En tydlig singnal om att här har de inget att hämta, det finns ingen plats för deras lära här. I praktiken blir det dock ingen skillnad, de deklarerade själva i sina tal att får de inget tillstånd dyker de upp ändå. Det är ju även deras vanliga modus operandi, att dyka upp oanmälda utan förvarning och genomföra aktiviteter. De har även varit i Almedalen tidigare, men utan tillstånd och i mindre skala. För polisen blir det däremot svårare, eftersom vi då kommer sakna dialog och kännedom om deras planerade aktiviteter. Därmed blir det svårare för oss att bedöma och planera vilken taktik och vilka polisresurser som behövs på olika platser vid olika tillfällen. 

Men oavsett vem som får eller inte får tillstånd, vilka som kommer eller inte kommer, Polisen kommer vara redo också nästa år. Så att vi även då, liksom varje år, kan förkunna efter sista dagen:

Lugnet råder åter i Almedalen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s