Blessed are the Pacemakers

Jag är utrustad med pacemaker. Det brukar få många att haja till, men själv glömmer jag ofta bort den. Vilket i sig är märkligt, nästan oförskämt, eftersom jag inte kan leva utan den. Bokstavligt menat. Nyligen gjorde den sig dock påmind med besked, genom att batteriet höll på att ta slut. En nyttig påminnelse från den apparat som med regelbundna impulser får mitt liv att fortsätta ett tag till.

Jag fick min pace när jag var 30 år, snart 13 år sedan. Dramatiken kring den händelsen är fint skildrad av Helena här. Orsaken till att jag måste bära den är dock ännu inte klarlagd. Expertisen grunnar fortfarande på varför hjärtat stannade vilket gör att de inte landat i en diagnos, men något ovanligt är det i alla fall. Två bra saker har de däremot kommit fram till. Det första är det inte är något ärftligt som kan drabba mina döttrar. För säkerhets skull får de ändå gå på regelbundna kontroller. Det andra de slagit fast är att min åkomma ”inte är livsstilsbetingad” enligt läkarprosan, vilket betyder att jag kan dricka hur mycket gin jag vill och röka hur många cigarrer jag vill eftersom mitt hjärtfel ej bottnar i dåliga livsvanor enligt läkarna. De kanske inte formulerade sig exakt på det sättet om ginen och cigarrerna, men det viktiga här är kontentan av vad de sagt. Inte ordalydelsen.

En dålig sak har de också kommit fram till. Enligt läkarprosan kommer min åkomma ”påverka min medellivslängd”. Jag kommer förmodligen inte bli urgammal med andra ord. Mina dagar är räknade, men det är ju allas våra dagar egentligen. När döttrarna vill spela på godishjul på Liseberg får jag ibland ett lätt obehag. Jag associerar till ett stort livets hjul, där siffran hjulet stannar på är antal år kvar att leva. Det där ljudet när hjulet går långsammare för att stanna, allas blickar fixerade på hjulet. Hövva, som min pappa säger om obehagliga saker.En av mina första trotjänare. Gillar att det är +/- instansat i den. Så man inte kopplar fel

När läkarna berättade att jag skulle ha pace resten av livet blev jag nedstämd. Jag minns att jag grät tyst på operationsbordet när de satte in den. För mig var pacemaker den gamle mannens accessoar, ett skröplighetens smycke. Ett handikapp. Jag såg framför mig ett liv av krämpor och hinder. Läkarna viftade dock snabbt bort detta, de lovade ett normalt liv, men kanske inte arbeta i extrema tjänster såsom rökdykare. Vidare skulle det nog enligt läkarna bli svårt att nå elitstyrkorna inom Polisen, då enbart min journal skulle ge skrämselhicka hos dom som strävar efter att minimera eventualiteter. Som tur är hade jag inga sådana drömmar och lite fel hade ändå läkarna om eliten. Jag har ju de facto tagit mig till Trygghetsgruppen på Södermalmspolisen.

Läkarna fick annars rätt i stort, snart tänkte jag inte så mycket på pacen i vardagen. Men i takt med att de fortsatte utreda mitt hjärta uppgraderade de min pace. Så efter snart 13 år har jag bytt fyra gånger. Tre uppgraderingar och en batteritorsk. Nu har jag fyra elektroder fästa på mitt hjärta. En sköter kamrarna, en förmaken, en är beredd att ge en stöt, defibrilera mig vid hjärtstopp. Den sista skall bromsa hjärtat om de börjar rusa och det är den enda jag märker av och stör mig på. När jag anstränger mig mycket kan den få för sig att hjärtat börjar rusa, så likt en bestämd polis under fotbollsmatcher agerar den resolut för att hindra rusningar, den går in och bromsar ned. Vilket får till effekt att man blir helt slut, går in i väggen. Jag har påtalat detta för läkarna, men den programmeringen är tydligen klurig. Utöver det tar jag även en medicin som är pacens trogne kamrat och hjälpreda. Det största felet med mitt hjärta är tydligen att de elektriska signalerna inte når fram. Impulserna som skall få hjärtat att slå når inte fram. Så hur starkt hjärtat än är, förstår det inte att det skall slå. ”Som ett kabelbrott på en iPhoneladdare” sa läkaren då hon vid ett sällsynt tillfälle övergav läkarprosan och talade med bonden på bondens vis. Därmed är det fyra elektroder och ett piller som driver mig framåt. Vid några tillfällen har läkarna vid sina kontroller ställt ner pacemakern för att se hur hjärtat klarar sig på egen hand. Samtliga gånger har jag direkt nästan svimmat på britsen, följt av ett ”oj oj, vi höjer igen”. De har slutat testa detta numera.

Tre av livets nödtorft på en och samma bild

Pacen blev snabbt en källa till galghumor hos både mig och omgivningen. Dalapolisen där jag jobbade när det begav sig var först ut. De gav mig en liten skruvmejsel och menade ”perfekt, nu kan vi skruva upp tempot på dig lite”. Eller stänga av mig helt när jag tog för mycket plats. Men de tillägnande även den gamla filmaffisch som hängde i garaget i Borlänge till min ära.Till min ära

På Södermalm upptäckte kollegorna att i serien Homeland mördas vicepresidenten genom att man kommer över koden till hans pacemaker och stänger av den. Således fick jag SMS med sifferkombinationer och orden ”nu saknas bara en siffra”. Man kunde även hålla upp närmaste fjärrkontroll och rikta den mot mig och noggrant börja trycka in siffror. Väldigt kul faktiskt. Jag själv har bidragit friskt till detta, genom att exempelvis efter en löptur lägga upp en bild på Facebook där jag famlar efter hjärtmedicinen. När jag hemmavid fick direktiv av barnens mor att städa, eller annat tråkigt, kunde jag snubbla till, tvingas ta stöd mot något och famla mot hjärttrakten med en grimas och stöna ”shit, pacen”.. Det var ett måttligt uppskattat skämt får jag medge.

En annan rolig möjlighet var när någon ny kollega i duschrummet sneglat på ärret och undrar om jag blivit knivhuggen i tjänsten. Bistert nicka, allvarsamt berätta om hur jag fredade mig från någon galning med kniv. För att sedan flina och utbrista ”Nä då.. det är pacen”. Mycket kul.Kul skämt på Fejan? Eller smaklös galghumor?

I Trygghetsgruppen har jag nu mött en pacebroder. Göran Martinsson, ett gammalt befäl liksom jag själv, är också stolt bärare av en pace. (Jadå, har redan hört era öknamn på Trygghetsgruppen, varsågoda, ett uppslag till). Jag och Göran har redan fått dela två fina ögonblick. Ett var när vi jämförde pacemakers, (som när män jämför storlek på tjänstevapen eller penisar) och insåg att läkarna använt samma säljsnack då de berättade om våra apparater. Jag berättade stolt att min läkare minsann sagt att jag hade en ”Rolls-Royce bland pacemakers”. Varvid Göran upprört utbrast, ”vafan, min sa exakta samma sak. Jag är så lurad!!”

Det andra var då vi under ett matuppehåll såg nyheten om fabrikationsfel på pacemakers i USA hos tillverkaren S:t Jude, där batterierna tagit slut snabbare än beräknat med dödsfall som följd. Enligt nyhetsflashen fanns det svenskar med denna typ av pacemakers. Jag och Göran halade snabbt fram våra pacemakerkort ut plånboken. Jodå, på bådas stod tydligt ”Manufacture S:t Jude Medical”. Det blev en tyst lunch.

Förmodligen var det med denna nyhet i bakhuvudet som jag kände viss stress då min pace plötligt började vibrera och durra. ”Jadå, det är batterilarmet” upplyste vården mig om. Men här agerade man snabbt och effektivt, dryga veckan senare var pacen bytt och klar. Över en dag. I de skarpa lägena har vården alltid levererat när det kommer till mig själv. Det är jag tacksam över.

Istället för att skoja bort pacen borde jag därmed visa den mera respekt. Istället för galghumor betänka att utan den, ingen Viktor. Pacemakern, denna svenska uppfinning. Den första pacen som testades, det var 1958, hade ett batteri som tog slut efter ett par timmar. Den andra efter ett par veckor. Men den patient man testade sig fram på, en Arne Larsson, kom att överleva både uppfinnaren och sin kirurg med råge. Arne Larsson dog 86 år gammal, då hade han haft 26 olika pacemakers inopererade i sig under livet.

Så jag sänder svensk sjukvård och forskning en varm tanke. Ändrar lite i ett engelskt bibelord, Matthew 5:9. Därmed får jag fram min egen hyllning, mitt egna speciella bibelord:

Blessed are the pacemakers, for they will be called children of God.

2 reaktioner till “Blessed are the Pacemakers

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s