Farväl till 10-talet

Det är dags att vinka adjö till 10-talet. Ett helt decennium, tio år. För en nostalgiker som mig känns det betydelsefullt, smått dramatiskt. Känslorna av vemod och högtidlighet som blandas när något skall summeras och läggas till handlingarna, samtidigt som något nytt och okänt väntar framöver.

För mig personligen har det varit tio händelserika år om jag uttrycker mig försiktigt. Jag vandrade in i ”den gyllene medelåldern” och är nu även med raska kliv på väg ur densamma. Det har varit mycket glädje och skratt, men tyvärr även en betydande del av sjukdom, sorg och död under denna gyllene medelålder. Förvisso som livet är i stort, men jag kan känna att det hänt lite väl mycket och att vågskålen innehållandes elände och lycka inte alltid varit jämnt fördelad.

Det största och det bästa är lätt att summera. Jag fick två av mina tre döttrar under detta decennium. Två 10-talister. Tillsammans med storasyster sysselsätter dom mig dagligen, skänker glädje, skänker även åldrande i förtid. Ingen kan göra mig så glad, ingen kan göra mig så förbannad som döttrarna. Det går inte att tänka sig en tillvaro utan dom. Under kommande decennium släntrar alla tre dessutom in i tonåren, det lär bli festligt. Tio år utan tillgång till toalett för pappa. Kanske någon svordom i min riktning rentav?

Två 10-talister

Det finns en film som heter ”Fyra bröllop och en begravning”. Det hade jag kunnat vara nöjd med. Nu blev det omvänt istället, fyra begravningar och ett bröllop. Fast inte riktigt, det blev faktiskt två bröllop. Och många fler begravningar.

Ett bröllop. Men säg den lycka som varar för evigt.

Det går inte att komma ifrån att sorgen präglade många av de gångna åren. Det var för många som dog, för unga, för tidigt. Helena, moster Lena, kusin Magnus, Malin.

Men också Faster Britta, farbror Kurt och farbror Ingemar. Den äldre generationen försvinner långsamt och obevekligt från oss.

#fuckcancer

Jag har fått en närmare och fördjupad kontakt med min bror igen. Det lägger jag i den positiva vågskålen. Nog är det är synd att det skulle ske i skuggan av förlust och sorg. Men jag kan också se trösterikt på det, när ofärden stundar sluter sig nära och kära samman. Något jag vid de mörka stunderna under 10-talet ofta upplevde från mina många, fina vänner. ”I nöden prövas vännen” är ett talesätt jag verkligen gillar, eller som ett annat fint talesätt lyder, ”En bästa vän är någon som går in när resten av världen går ut”. När ofärden stundade var mitt rum oftast fullt. Många valde att gå in istället för ut. Tack för dessa tio år alla fina vänner.

Bröder

Vänner

Jag skilde mig också under 10-talet. Var i vågskålen av elände och lycka detta skall placeras är inte helt lätt att veta. För många är en skilsmässa en livskris, något djupt uppslitande. Jag såg det mer som ett socialt misslyckade, kärnfamiljen som sprack, de som inte klarade av att hålla ihop. Men ändå något nödvändigt som behövde ske för allas bästa på lång sikt. Mest oroade jag mig för hur barnen skulle ta det. Olyckliga barn utan glädje och livslust. Men som en klok vän sa till mig, ”Barnen? Om föräldrarna sköter det bra tar barnen det bra”. Det visade sig stämma. När jag själv tvekade och ville skjuta upp att berätta för dom så var Ulrica sansad och bra, hon satte sig ner och förklarade för tjejerna lugnt och pedagogiskt. Jag tror hon i mycket stor utsträckning var den som såg till att barnen tog och tar skilsmässan så bra.

De tog det bra

Jobbmässigt hände också en del. Jag blev Yttre befäl och fick leda samt fördela arbetet på Stockholms gator. Det var roligt, utmanande och spännande. Så småningom tappade jag dock geisten och klev av innan någon kom sig för att avlägsna mig. Ett klokt beslut, man skall inte mögla fast på en position där någon annan kan prestera bättre. Ska jag sammanfatta mina år som yttre befäl blir det med Eddie Meduzas ord om sig själv, ”Jag kunde gjort allting tusen gånger bättre. Men nu gjorde jag inte det”.

Jag fick börja twittra och representera polisen i sociala medier. Det har kommit att prägla mitt yrkesliv under 10-talet, på gott och ont. Det har mestadels varit och är fortfarande en rolig syssla. Men den är även krävande och tärande. Det gick ut över både privatlivet, men även befälsrollen. Jag vet att en kollega en gång beskrev det ”Man kanske inte ska vara yttre befäl om man samtidigt ska vara YB Södermalm med hela svenska folket”. Med facit i hand var det en relevant invändning. I början var det mycket synpunkter på polisens närvaro i sociala medier, inte minst internt. Ny mark i kombination med okunskap är min gissning. ”Vad är det där twister egentligen och vad ska det vara bra för” som en kollega en gång frågade. Men med åren har det svängt och många kollegor visar numera både uppskattning och kommer med tips om vad vi bör föra ut i sociala medier.

Ett av de finaste omdömen jag fått, av ingen mindre än Stockholms polismästare

Nu har jag en utmärkt tjänst där jag får vara ordningspolis i uniform bland medborgarna, fortfarande bland det ädlaste man kan syssla med inom polisen i mitt tycke. Men jag får även kliva ut på nätet och ”vara YB Södermalm med hela svenska folket”. Dock vägrar jag ännu använda den titel dåvarande chefen Peter Ågren skapade, ”Operativ koordinator Sociala medier”. Någon måtta får det vara. Jag fick även vara med och skriva en bok tack vare twitter och en vaken författare. Det var en stor sak för mig under 10-talet.

Hur jag ser mig själv. Hur alla andra ser mig

Jag för statistik över vissa viktiga saker i livet, exempelvis bad och cigarrer. Ska vi vara ärliga så är det enbart dessa två saker jag för statistik över. Men så tillhör dessa två njutningar, tillsammans med ginen, också livets nödtorft. Således kan vi konstatera att jag under 10-talet njutit av 942 cigarrer. Det kan förvisso tillkomma några fler under decenniets sista skälvande dagar. Här ser vi för övrigt något som kan förbättras under 20-talet, har jag inte sprängt 1000-vallen nästa decennium bör vi alla bli missbelåtna.

Tråkigt nog påbörjades statistik över mina bad nedtecknas först år 2012. Vadan denna förtretlighet beror på vet jag inte. Kanske insåg jag inte under decenniets första år att mina vänner på Facebook var så nyfikna och vetgiriga om mina många bad? Nåväl, sedan 2012 har noggrann statistik förts, och jag har således njutit av 1578 bad fördelade på 172 badplatser runt om i världen. En upptäcktsresande i bad.

Den första selfien från 2010, samt den sista från 2019. Ett decennium väl sammanfattat

Vad kan man begära av 20-talet? Ingenting egentligen, vem vågar begära något dessa tider. Moder jord mår inte bra, det är många mörka moln där ute i världen. Mitt jobb skvallrar om ett våldsklimat i vårt land som blir allt råare och allt mer våldsammare. Det här måste vi få bukt med snart, det här måste vi hejda är min absoluta känsla. Med vi menar jag samhället, inte bara Polisen. För Polisen kommer inte klara det ensamma.

Men visst önskar jag några saker av 20-talet. Såklart det självklara, att bekanta, släkt och nära får det bra. Att mina kollegor inte skadas eller värre där ute. Några saker önskar jag dock extra mycket. Jag önskar att mina tre döttrar förblir friska och att inget hemskt drabbar dom. Jag önskar att min bror och brorsdöttrar nu slipper mer elände, att tio fina år istället väntar. Jag önskar att vänskapen mellan mig och mina många vänner fortsätter vara stark, stödjande och ge likadan glädje som hittills.

Jag hoppas även att min gamle far får vara med oss en bra bit in på 20-talet. Han har fått en del törnar, fysiska men främst känslomässiga. Sådant sätter spår hos en man som snart fyller 86 år. Men det norrländska virket är segt och uthålligt så nog vågar jag önska att hans stuga står pall ännu ett tag.No more fucks to give

Jag glömde en sak. Jag började även blogga under 10-talet. Yäj!

Jag har kanske tio goda år kvar” sa en av mina nära vänner nyligen. Låt oss hoppas att vi alla har det.

4 reaktioner till “Farväl till 10-talet

  1. Berörande läsning som vanligt!
    Hade också tagit fler bröllop än begravningar, särskilt när de sistnämnda inföll samma år 😔
    Känns så där att så här näst sista dagen på årtiondet inse att även jag med raska kliv är på väg ur ”den gyllene medelåldern”
    Särskilt som jag knappt fattat att jag är medelålders 🤪🤪

    Gott Nytt År!🥳🎉🥂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s