Bad Year

Det är dags att summera badåret 2019. Det sista under 10-talet. Det blir en blek historia. Ett klent bokslut. En tunn berättelse. Ett av de svagaste åren sedan mätningarna började. Ynka 157 bad fördelade på 27 platser. Det är för dåligt.

Hur hamnade vi här? Hur kunde det gå så illa? Orsakerna kan vara flera. Kanske är det åldern som knaprar på fysik och psyke? En allt mer stelnande kropp som börjat dra sig för att stiga ner i kyligt vatten? Knakande och knäppande leder som i rörelse låter likt torra kvistar som bryts. Ett allt mer bekvämt sinnelag som börjat frukta det psykologiska steget att närma sig mörka främmande vatten? Kanske går det att skylla på väderleken, grådaskigt väder mest hela året har inte sporrat till stordåd i Neptuni famn.

Vad värre är, det blev även få upptäckter av nya badplatser. Upptäckarlustan också den försvunnen. Likt en gamling som prompt vill gå sin trygga runda till kvartersbutiken för att köpa den dagliga mjölklitern utan att avvika från invant spår, har även jag vandrat till samma söderbadade platser.

Klart är att det blev en sen premiär. Först 30:e mars släppte isarna och vattnet blottade sig för bad. Det är i senaste laget och med ett sådant tapp är det svårt att hämta hem. Yes! Så är det. Där har vi förklaringen. Den bistra vintern med metertjocka isar, helt omöjliga och att hugga sig igenom, omöjliggjorde bad och skapade en badfri period så lång att det sedan inte gick att ta igen eller komma i kapp. Total istid med andra ord. Det hade inget med knäppande leder och styvnande lemmar att göra, ej heller hängde det samman med sviktande mental styrka och bekvämlighet. Skönt. Nu kan vi blicka framåt igen.

Premiär i senaste laget

Låt oss fokusera på de få glädjeämnen som trots allt gömmer sig bland de 157 baden.

Jag fick upptäcka några nya badplatser under året och de var riktigt trevliga. Ett nakenbad i Ganslet med min släkting Tomas en morgon för att jaga bakruset på flykt. För övrigt den i särklass bästa medicinen om kropp och sinne lider dagen efter ett överdrivet alkoholintag.

Kvällsbad och morgonbad ute på Finnhamn i Stockholms skärgård i goda vänners lag var också en fin upplevelse.

Finnhamn i goda vänners lag

På Öland fick jag besöka Lyckesand, en systerstrand till Böda strand. Lika lång sandstrand, men mindre folk. Där hade jag och Lykke en fin stund.

Lykke på Lyckesand

Jag fick äntligen besöka Lökholmen långt ute i Göteborgs skärgård. Där hade jag två mycket fina bad, också det i goda vänners sällskap.

Lökholmen

Trots det låga antalet bad detta år är det som vanligt svårt att utse årets höjdpunkter. Varje bad skänker glädje på sitt unika sätt. Men vissa bad sticker ändå ut. Kvällsbaden sena sommarkvällar med döttrarna i Dalarna exempelvis.

Sena kvällar i Dalarna

Nedstigningen i ett stormigt Östersjön på Gotland när färjorna samtidigt inte kunde lägga till i hamnen på grund av vågorna var också minnesvärt.

Stoppar färjor men inte Bad Boy

Det kärva badet i oktober på Öland vid Alvedsjö bodar.

Bad Boy vs Östersjön ännu en gång, även känt som ”Badtaljen vid Alvedsjö bodar”

Eller när jag och Fredrik med döttrar paddlade ut i fars gamla kanot ”Gröna faran” för att åter bada på vår barndoms Vassholmen. En speciell känsla då allt var oförändrat, men ändå helt förändrat.

Oförändrat men ändå allt förändrat

Eller kanske baden under den årliga Dalahelg, när pojkar som sedan länge stelnat till män återigen får bli barn för en stund och springa, dyka och kasta sig ut från en gammal brygga. Pojkar som stelnat till män

Nu har vi gått in i ett nytt decennium, förhoppningsvis fyllt av bad. Jag får börja med den modesta målsättningen att komma upp i fler än 157 bad. Klarar jag inte det kan jag lika gärna lägga ner räknande och statistik. Nåväl, jag är redan igång, premiären tagen så tidigt som 7:e januari. Det bådar i alla fall gott.

Snart skiner Poseidon!