45

Så har jag fyllt år igen. 45 år har jag fyllt. Ännu en födelsedag mitt i livet. Det är numera en tradition för mig att summera dessa födelsedagar. Slätstrukna har jag kallat dom tidigare. Men denna 45:e födelsedag skulle visa sig bli allt annat än slätstruken. Det blev tvärtom ett firande i dagarna fyra. Ett storslaget firande rent av.

Det började redan dagen innan, då jag och vännen Thomas Sund delat en upplevelse och samkväm. När Sund insåg att jag hade en födelsedag i antågande såg han till att traktera mig frikostigt. Bara detta en födelsedag väl firad hann jag tänka.

Själva födelsedagen började dock mer stillsamt än i fjol, döttrarna var inte hos mig denna gång. Dessutom trilskades Tinder med mig, jodå jag är ännu kvar där. En livstidsdömd utan möjlighet till benådning. Ett avskräckande exempel. Ett hopplöst fall där nämnden som skall besluta om frigivning varje gång missnöjt snörper på munnen och sedan trycker ❌. Appen vägrade helt sonika slå om åldern till 45. Som om den fruktade åldrandet, ville bita sig fast i den yngre versionen av mig. ”Nåja, tiden hinner alltid ifatt till slut” tänkte jag och orkade inte teknikuppröras för stunden.

Det blev en dag med den blå familjen och fackligt arbete, och det är ju en syssla av ädel valör. Det blev långlunch där jag kunde passa på att njuta ett rökdon på mitt andra hem, Cigarrklubben.

Rökdon i mitt andra hem

Tack vare en generös födelsedagsgåva från företaget ”Lykkes Liv Low Carb” kunde jag bjuda kollegorna på nyttig fika också, något dom slök med god aptit. Slök med god aptit

Sedan väntade ännu mera festlighet. Vännen Johan Säfström erbjöd sig att laga middag för att hedra mig. Vänner bjöds in och de som med kort varsel kunde bryta vardagens bojor anslöt. Det serverades fylld Schnitzel. Mycket lämpligt. Mycket gott.

Middag i goda vänners lag

Vännerna hade också skramlat till en gåva. En förträfflig gåva. Nämligen fyra riktiga GT-glas. Var ska sleven vara om inte i grytan? En gåva med kirurgisk precision.Kirurgisk precision

Denna gåva invigdes givetvis och därmed var det inte bara schnitzeln som blev fylld, födelsedagsbarnet följde snart i dess fotspår. En mycket trevlig kväll. Likt en vänlighetens bakgrundsfond till dagen och kvällen duggade de virala gratulationerna tätt via ansiktsboken, små vindpustar av omtanke. Också detta år lyckades jag med föresatsen att svara alla personligen, inte bara med en tumme upp. Tror jag. Om någon glömdes bort så ber jag om ursäkt och rättar härmed till detta. Sent på kvällen såg jag att också Tinderappen till sist fogat sig i åldrandet och motvilligt slagit om till 45. Även den numera en trogen vän på sitt speciella vis.

Men firandet tog inte stopp där. Dagen efter bar det av på resa till hemstaden. Till gruvstaden, världsarvsstaden. Till Falun. En helg i äran och hjältarnas landskap. Vid ankomst inledde min bror helgen med att flott bjuda på drinkar och middag på en av Faluns mer populära krogar.

Bjuda flott

På lördagen stundade sedan huvudnumret. En storslagen herrmiddag. Förvisso inte enbart till högtidlighållande av min födelsedag, jag vill dock tro att jag var en av hedersgästerna med anledning av denna.

Sedan min bror schasat ut mig ur huset skred han till verket med att förbereda en femrättersmeny. En uppgift som kräver sin man och där all barlast måste undanröjas. Särskilt sådan som annars strukit runt i köket i jakt efter mer grogg och varit i vägen rent allmänt. Men det passade mig bra. Jag kunde ta dagen i akt och njuta av Falun. En fikastund med gamle far, det blir ju inte så ofta numera. Stillsam begrundan i monologform medan han blickade ut över Stora torget i Falun. Där det bästa är att lyssna och inte störa med frågor.

Begrundanden i monologform

Därefter kunde jag njuta av en cigarrpromenad i Falun. Förbi barndomens kvarter och runt ”gamla mormor”. En fin stund för kontemplation.

En fin stund

Till sist var det dags att bege sig hemåt för att påbörja backanalen. Nöjsamma gäster från när och fjärran anslöt, det bastades och dracks öl i kungars sällskap.

Sedan avnjöts fem utsökta rätter ackompanjerade av champagne, chablis, snaps, portvin och avecer. Jag fick höra underhållande anföranden på teman såsom vänskap, förlust, Tinder och om tider som flytt. Det framfördes snapsvisor, det tolkades Evert Taube. Storslagenhet i gränslandet till högmodighet, en gräns vi ibland tassade över. Med den mycket trevliga regeln att man kunde begära ”passus” mitt i någon annans anförande och själv flika in en viktig betraktelse på det tema som för stunden avhandlades. Något som föll mig utmärkt på läppen då jag ofta anser mig kunna krydda upp någon annans anförande med väl avvägda reflektioner.

Slutligen fick jag se mäktiga legendarer duka under, efter ett allt för ivrigt, allt för hastigt och allt för ymnigt intag av hemmagjord snaps. Dessa genomklappningar kom att sedan att avhandlas som ett eget tema, ”Oh how the mighty has fallen”, eller ”sveket mot änkemannen”.

Kungligheter på väggen. Kungligheter i umgänget.

Avslutningsvis kan jag säga, att om alla firanden vore likt detta, mitt 45:e, så längtar jag redan till nästa födelsedag.

Tack ännu en gång för alla gratulationer och uppvaktningar på olika sätt.

3 reaktioner till “45

  1. Eftersom jag missade att gratta dig via ab så sänder jag en hälsning nu.

    Stort grattis i efterskott på din födelsedag.
    Hipp hurra för dig, även denna dag.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s