47

Den trogne läsaren av denna blogg vet att jag har en tradition att summera mina födelsedagar här och detta år är tyvärr inget undantag. Helvetet påstås bestå av upprepningar, så jag forsätter mala på om kalla bad, ointressanta födelsedagar och ovidkommande betraktelser. Precis det jag utlovade i mitt mitt första blogginlägg för 7 år sedan, nota bene. Den här gången kommer det dock bli en extra banal historia. Blek. Intetsägande. Torftig.

Slätstruken var det ja. Tidigare år har jag i mina redogörelser orerat om ”slätstrukna födelsedagar mitt i livet”. Dåre. Vad visste jag väl då? Föga anade jag vad som väntade. Jag skulle allt få lära mig den rätta innebörden av ordet slätstruken detta år.

Visst fanns där från början storslagna planer. Herrmiddag? Kanske en resa till hemligt mål med trevligt sällskap, övernattning? Sure. Det blev ingenting med det. Så roligt ska vi inte ha det. Det kom något emellan, ett inte obekant virus vid namn Covid, a.k.a Corona. Tidigt under veckan för min födelsedag fick jag två klara besked. Först kom ett triumferande sms från Sjukvården region Stockholm, att det var dags att boka upp sig för vaccindos 3. Senare samma dag kom det provsvar på ett hemmatest. Ett positivt besked, i ordets helt felaktiga bemärkelse. Ack, ödets grymma känsla för ironi.

Känsla för ironi

Så istället för gamman, fest och umgänge, blev det isolering, karantän och självömkan. Senare under veckan meddelade regeringen det efterlängtade beskedet att samhället strax skulle slopa alla restriktoner som hämmat oss, som stoppat oss från allt gott och kul i nära två år. En födelsedagspresent så god som någon. A giant step for mankind, men hos mig fanns ändå känslan att vara bland dom sista som helt i onödan stupar på slagfältet i ett världskrig, där man strax efteråt blåser eldupphör och utlyser fred.

Det är tråkigt att sitta i karantän. Inte ens fyra streamingstjänster kunde förströ mig tillräckligt. Ofta kom jag på mig med att glåmig och håglös stå och stirra ut genom fönstret, förvisso en paradgren hos syskonen Adolphson när svårmod griper tag. Scenen påminde mig om någon. Vem var det nu igen? Jo, nu minns jag…

All Corona and no fun makes Vic a dull boy, all Corona and no fun makes Vic a dull boy, all Corona and no play makes Vic a dull boy, all…

En sen kväll, när viruset och ledan red mig som två av ondskans parhästar, låg jag och stirrade på vinkylens trygga, blåa display. Ack som jag önskade mig att få öppna en butelj. Suget övergick till att jag gjorde om låttexten till ”Blinkar blå” av gruppen Adolphson & Falk.

På hyllorna ser jag buteljerna som glimmar
Nedkylningens steg står under min kontroll
Jag håller ögonen på flaskornas etiketter
Här har nykterheten spelat ut sin roll.

Vinkylen blinkar blå
En signal för det goda
Vinkylen blinkar blå
Då är allt som det ska
Om displayen är normal
Finns inga skäl att törsta
När vinkylen blinkar blå
Då är allt som det ska

Men i nattens tysta timmar har jag undrat
Vad som händer här när ingen annan ser
Vad som döljer sig i Riojaflaskans skugga
Och jag känner törsten växa mer och mer

Men det finns frågor kylen inte kan besvara
Viner som jag inte kan förstå
Det finns så mycket törst jag inte kan förklara
Rusets krafter som jag aldrig kan rå på
.

Men vinkylen blinkar blå, en signal för det goda…

När vinkylen blinkar blå..

Nåväl. Allt är inte klagolåt. Jag såg till att vara min egen lyckas smed och firandet har ändå genomförts, om än i slätstruken skala.

Andra fina fördelar med karantänfödelsedag. Detta år kan jag i lugn och ro besvara varje personlig födelsedagshälsning som inkommer via plytboken. En grannlaga uppgift, för trots att jag själv är så kass på att digitalt gratulera mina medmänniskor, strömmar fina artigheter in varje år. Alla förtjänar ett personligt svar, inte en slentriantumme upp. En helig regel för mig på le visage livre.

Jag fick fira med mina döttrar, förvisso under deras motvilliga knorrande att vara i karantän. Men finare sällskap får jag ju inte.

Finare sällskap får jag inte

När själva sjukan lämnat min kropp kunde jag trots allt ägna mig åt mina huvudsakliga laster och nöjen. Kallbad, cigarrer och gin. Nöjen som jag faktiskt njuter minst lika bra ensam, som i sällskap. Med gin, kalla bad och tobak tvingar jag Coronan på knä. Nä, såklart inte, det gör läkekonst och vetenskap. Men mot leda och dysterhet är det effektiva vapen, blanka svärd som skär sönder tristessen till strimlor. Födelsedagen till ära gjorde jag en ”semeldrink” på gin, en hyllning till semlan. Den satt fint. (Recept till Hernö Gin Semla hittar du Här )

Alla goda ting är tre

Apropå att gratulera, Fredrik berättade att han gett gamle fars ibland sviktande minne lite hjälp på traven, varvid följande dialog utspelades:

-Viktor fyller år på söndag

-Ja just ja.. vad fyller han?

-47..

-Ja herre gud…Hur gammal är du nu förresten?

-51…

-Jo… ja du ser.

Gamle far. Snart fyller han själv år, 88 tappra år. En målsättning att nå hans ålder. Det blir många blogginlägg att få bre ut sig i.

För även en slätstruken födelsedag är värd att fira. Man vet aldrig om det kommer en till, något det elaka lilla viruset får tjäna som påminnelse om. Det såg till att för över 16.000 svenskar blev det ingen mer födelsedag. Något att minnas när man sitter i karantän och gnölar över att det är långtråkigt.

Tack för alla gratulationer i olika former. Det värmer och uppskattas. Jag känner hur det nästan spritter i hjärtat. Eller var det kanske pacemakern som gav en deff? Nåväl, det är inte så noga, restriktionerna hävs och livet närmar sig åter det normala.

Jag hoppas få ett gott 47:e levnadsår.

7 reaktioner till “47

  1. Det är ingen direkt utmaning för det 47:e levnadsåret att blir bättre än föregående.

    Jag fick min tredje dos 29/12, 1/1 testade vi positivt för covid alla tre, inte första gången heller utan tredje gången gillt! Jag törs påstå att man inte blir immun mot den där hostan varken med hjälp av vaccin eller genomgången infektion. På det bör tilläggas att jag varken rest i eller utanför landet eller gått på konsert eller trängts i några större sällskap, har tillomed gått så långt att jag handlar när alla andra handlat klart just för att slippa ha med viruset att göra.

    Gilla

  2. Du har ett underbart språkbruk och det är alltid kul att läsa.
    Hoppas att du mår bra nu och att du kan bli ”hittipåig” snart igen.
    Kram Kumkum

    Gilla

  3. Grattis i efterskott, och du är fortfarande en ung man..och är glad för att du fick en fin dag med dina flickor. Jag tillhör den skaran som alla varianter hoppat över, men de flesta av mina kollegor har haft det, man kan ju hoppas att turen fortsätter på detta plan iaf 🤞
    Önskar dig en bra vecka
    // Malin

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s