Mariatorget

”ÄNTLIGEN!!!”

Ett utrop vi aldrig kommer höra från Gert Fylking eller någon annan i Börshuset hos Svenska akademin, gällande en bok från min penna.

Men jag själv kan nu tillåta mig att utbrista äntligen. Äntligen är manuset till Götgatsbackens uppföljare inlämnat till bokförlaget, jag och Hans-Olov har skrivit klart. Förhoppningsvis överlever vår nya skapelse nu också redigering och korrekturläsning. Det vore även tacknämligt utifrån aspekten att förlaget redan innan jul gick ut med att uppföljaren släpps 29:e maj.

Polisvardagen för Jon och Emma rullar vidare. Det vankas nya karismatiska skurkar och ond bråd död. Men även huliganslagsmål, polisfester, biljakter och vassa krönikor från Ossian Granath. Samt den fåfänga kampen att lyckas ta sig till Günthers korvkiosk för ett skrovmål, innan tjänsten hinner emellan med nya uppdrag.

Äntligen!

Innan vi skrev Götgatsbacken hade jag en del dubier. Främst gällde dom huruvida vi skulle lyckas slå oss in på en i mina ögon redan övermättad och överetablerad svensk deckarmarknad och där finna oss en plats. Det hela har dock gått långt bättre än vad mina oroliga farhågor och skeptiska profetior förutspådde. Boken har fått flera välvilliga och positiva recensioner i olika media. Då har jag förstått att det är långt ifrån givet att en nyutgiven bok ens tas upp för recension i media. Vi fick ju till och med möjligheten att sitta i morgonsoffan i TV4 och brodera ut texten om vår bok.

Ett mer oväntat inslag var att boken, tillsammans med en annan deckare, blev föremålet för ett examensarbete vid en kandidatexamen. En C-uppsats, en litterär granskning utifrån syftet att ”undersöka hur samtidens polisdebatt skildras litterärt.”

Min egen målsättning med boken var försiktig, rent av påver. En löst formulerad ambition att skriva trovärdigt om ordningspolisers arbete, men ändå underhållande. Jag hade definitivt ingen ambition att ta mig an stora samhällsfrågor eller djupare diskussioner med boken, vilket kandidaten även fastslår i uppsatsen, ”romanen säger inget överraskande, den besvarar inga frågor”.

Besvarar inga frågor, men ”mycket underhållande”.

Sedan följer en djuplodad genomgång av Götgatsbacken utifrån några givna frågeställningar i uppsatsen. Där är fullt av analyser och slutsatser, varav vissa är lite väl långt dragna i mitt tycke. Exempelvis påståendet ”Götgatsbacken har en fientlig framställning av media”, något som verkar ha grundats på den lite ansträngda relationen mellan Jon och journalisten Ossian Granath. Eller kandidatens slutsats att jag gärna vill måla upp poliserna som godhjärtade och professionella hjältar, ensamma i kampen mot allt elände, då andra aktörer som socialtjänsten och vården är ovilliga samt odugliga i sitt arbete.

Då är det mer intressant att läsa om vad kandidaten uppfattar vara min syn på ämnen som polisens hierarki och byråkrati, om jargong och sexsim eller polisens våldsanvändning.

Vidare hävdas att det är ”högerideologiska kugghjul som driver romanens världsbild”, men att ”Adolphson i ett försök att undkomma politiken och kritiken visat mer av sin nyliberala ideologi än han önskat”. Nåja.

Oavsett så är det ofta både en intressant och underhållande uppsats. Om någon vill läsa, finns den i sin helhet här . Kandidaten meddelade även efteråt att uppsatsen erhållit högsta betyg.

Själv är jag mest nöjd över något helt annat med boken. Nämligen att Türkes Gücklü, som äger och driver Günthers korvkiosk, blev så förtjust över kapitlet med Günthers att han satte upp omslaget samt de aktuella sidorna ur boken i sitt skyltfönster. En ära som endast förlänats Leif GW Persson utöver oss. Så numera har alla korvsugna kunder möjligheten att begapa valda delar ur Götgatsbacken, medan de tålmodig väntar på att deras läckerbit skall tillagas.

Det är vi och GW!

En annan sak som har glatt mig mycket är den fina responsen från många kollegor. Målsättningen att skriva trovärdigt om vardagen för poliser i uniform må ha varit anspråkslös, men den var likväl viktig för mig. När kollegor efteråt har hört av sig med omdömen som ”älskar alla detaljer från den yttre verksamheten. Det känns som man lyssnar på sin egen jobbvardag på Södermalm”, eller ”riktigt kul med alla detaljer från Södermalm, jag skrattade högt flera gånger”, då känns det genuint bra. Det känns som att vi lyckats. Många har även frågat efter när nästa bok kommer, att de se ser fram mot uppföljaren.

Så äntligen. Manuset är inlämnat. Uppföljaren är klar. Vad gäller stora frågor så finns det särskilt en som tarvar ett svar. Kommer den största frågan av alla få sitt svar i nästa bok? Den om huruvida Jon någonsin kommer få äta någon korv på Günthers?

Den 29:e maj får ni veta svaret. Förbered dig redan nu och ta tillfället att förbeställa boken här!

Hur man firar att ett bokmanus lämnats in? Se ovan.