Om mig

Jag heter Viktor Adolphson. Här på bloggen kommer jag skriva om livet och döden, om stort och smått, om det viktiga och det alldagliga. Om bad, gin och cigarrer. Om mitt arbete som polis. Och en hel del nostalgiska tillbakablickar på det som varit.

Välkomna.

55 reaktioner till “Om mig

  1. Hej Eftersom jag sett att du kommenterat boken ‘ Inuti labyrinten’ , om mordet på Olof Palme så vänder jag mig till dig. Den ser ut att vara mycket ovanlig och slut på förlag. Vet du något om värde och var den finns att köpa? Vi har ett exemplar på den second hand-affär där jag jobbar. På Bokbörsen.se ser den ut att ha blivit såld för 1200kr…

    Gilla

      1. Hej Viktor.. Jag såg dig nu och blev väldigt förtjust i dig😍🤗🙈om du är singel vill jag gärna träffas om du också vill förstås.. Jag är väldigt kräsen så du är den första jag gillar i Sverige. Jag är singel och snygg har bra jobb väldigt självständig kvinna. Hör av dig om du också är intresserad. Mvh SH

        Gilla

  2. Hamna här efter jag hittade din länk på tder.
    Kunde inte läsa hela bloggarna.. men gillade ändå spåket i det du skev.

    Hälsa din dotter att det finns andar. Även som ser över sina djur. Vår katt miste sin ägare och ägaren har hittat katten här och även påverkat de andra djuren för att få sin katt att må bra här.

    Känner även till en del fina små badställen som inte alla hittar till. Men att vara ensam på ett ställe ger fantastiskt mycket ro.

    Om du vill så hör du av dig 😉

    Gilla

  3. Hej igen… Jag kan förstå och håller abslut med att vara försiktig, jag själv är väldigt försiktigt men jag är väldigt intresserad av dig och det du gör.. Jag är snäll och vill gärna prata med dig på något se och du får mer än gärna kolla upp mig🤗💪👌hur kan jag få tag på dig. Jag kan tyvärr inte skriva mitt nummer här men du är mer fri än jag när det gäller såna saker.. Hör av hoppas jag 🤗🙈🙈😋

    Gilla

      1. Tack men jag har ingen messenger men jag har kik om du vill men om jag skriver här blir det konstigt att alla kan se den och det vill jag inte… Kan du ta bort meddelandet efter att du har sett den 🙈SH

        Gilla

  4. Hej Viktor
    Vill bara säga att jag tycker du skriver fantastiskt bra. Jag ler nog med hela kroppen om man nu kan de när jag läser. 🙈😃 Längtar redan till nästa inlägg. 😃👍🏻

    Sen en liten framfusig fråga, om man får komma i kontakt med dig på något sätt om du är fri och vill förstås?🙈☺️

    Gilla

      1. Hej,
        Det förstår jag verkligen att du är, och jag berättar gärna mer om mig. Vet inte om du ser Mail adressen som denna kommentar kommer ifrån? Jag byter till en med mitt namn, så hittar du mig på typ alla sociala medier. 😊 eller googla.

        Förhoppningsvis får du en liten bild av vem jag är och sen får jag bara hoppas att du vill veta mer.🙈

        Ha en fin dag.

        Gilla

  5. GRATTIS på Polisens dag!!! TACK till Polisen som alltid finns där, som är tryggheten, säkerheten, kärleken, styrkan, humorn, glädjen, ALLT.

    Grattis och ha en fin Polisens dag!

    Gilla

  6. Jag plågas av ånger och dåligt samvete över hur jag skrev. Jag är riktigt illa psykiskt nu men är snäll av mig så jag vet inte men det totalkraschade väl i den redan kraschade hjärnan. Ingenting jag skyller på, skulle bara förklara. Jag blev så ledsen när Polisen (du) sa så. Det blev så starkt och det kraschade på nåt vis. Men det spelar ingen roll. Det var riktigt illa som jag skrev och inte alls okej.

    Jag tror, och hoppas, att du inte bryr dig om det och inte tog illa upp över nåt. Det blir väl förhoppningsvis som en axelryckning för dig. Du vet väl säkert om också att det inte har något med dig att göra utan beror på det egna huvudet. Men inte alls okej ändå. Oavsett.

    Usch så hemskt! En sån plågsam ånger och känner extrem skam nu. Fy så fruktansvärt. Ville säga det. Ha en bra dag snälla, bästa Polis! (du behöver inte publicera, ville bara säga det)

    Gilla

  7. Tack till Polisen för kärleken. Jag vill tacka Polisen för kärleken.

    Polisen är fantastiska på att ge kärlek. Kärlek överhuvudtaget. Men jag tänker på den fysiska kärleken nu. Polisen är mycket generösa med att ge fysisk kärlek. Man behöver inte ens fråga, de gör det självmant (stryker på armen, klappar på ryggen, håller om, osv). De märker kanske att man behöver fysisk kärlek.

    Däremot vet man aldrig hur man ska röra Poliserna tillbaka, det kan man bli väldigt osäker över. Många gånger hamnar man sittandes nära varandra och antingen lutar mot eller att Polisen håller om. När Polisen håller om tänker man ”Hur ska jag röra nu?”. Kan ta ett exempel;

    Jag satt lutad mot en Polis (så man sitter när man stöttar sig). Då frågade jag ”Hur får jag röra dig?”. Då svarade han ”Handen på benet okej, handen på andra ställen inte okej”. Då fick jag ett tydligt och rakt svar. Det var för övrigt fantastiskt att sitta så. Det kändes verkligen som kärlek.

    Jag accossierar Polisen helt med kärlek. När jag ser en Polisbil tänker jag ”Där kommer kärleken åkandes”, när jag ser Poliser ute tänker jag ”Där står kärleken”. Den här sidan är också kärlek för mig. Jag kan gå in här många gånger. Jag har faktiskt inte haft någon kontakt med Polisen sen jag började läsa här inne. Det måste va 1,5-2 år sen. I samma stund som jag började gå in här så ingen mer kontakt med Polisen. Högtider var tidigare tuffa. Nu går jag in här istället. Jag har t ex spenderat de två senaste midsommar här på din sida.

    TACK till Polisen för kärleken!!!

    Gilla

  8. Jag vill också berätta hur Polisen visat kärlek på andra sätt. Genom ord t ex. De säger fina saker på ett kärleksfullt sätt. Men även andra sätt. Jag kan ta ett exempel;

    Oj, nu måste jag avslöja att jag sprang ifrån Polisen en gång (en gång bara). Jag ville nämligen inte åka med den gången. Jag började springa. Poliserna sprang efter men jag var snabbare. Men tyvärr så snubblade jag när jag skulle springa ner i tunnelbanan. Jag trillade ner i rulltrappan, men blev bara lite blåmärken. När Poliserna kom fram skrek dom ”VAD HÅLLER DU PÅ MED!! DU KAN JU SKADA DIG!!”.

    Poliserna var inte arga för att jag sprang ifrån dom. Dom var bara arga för att jag hade kunnat skada mig. ”Du hade ju kunnat skada dig”, såna saker sa dom.

    Då kändes det också som kärlek från Polisen.

    Polisen ger så mycket kärlek på olika sätt!!

    Gilla

  9. Skulle du kunna blockera mig härifrån tror du? Nu har jag skrivit impulsivt och självutlämnande igen. Hopplöst! Och sen mår jag så dåligt efteråt eftersom det blir så öppet. Det har ju blivit så tidigare också här inne.

    Jag kan inte kontrollera det själv just nu nämligen, fel med mediciner och grejor. Riktigt dåligt psykiskt skick, labil, manisk osv. Jag känner mig trygg med Polisen och går in här men sen skriver jag så impulsivt. Jag vet inte om det går men jag tror det ska gå att blockera.

    Tack så jättemycket på förhand!!

    Gilla

  10. Varför fick inte det ligga kvar. Det tog mig flera timmar att skriva. Det är ingenting som jag skäms över att jag har autism, och talstörning att jag stammar, osv. Och att jag inte får någon kärlek i mitt liv och att jag har fått kärlek av Polisen istället. Tråkigt att du plockar bort när man berättar om sina fantastiska erfarenheter av Polisen. Jag tänker att det kan hjälpa någon också som känner sig ensam som jag gör och inte heller får någon kärlek. Men du bestämmer ju vad som ligger kvar, det är ju din sida.

    Jag vill inte att du ska blockera mig härifrån förresten, jag går in här varje dag, flera ggr om dagen oftast, det är en av mina livlinor.

    Gilla

  11. När jag nu ligger här i natten och gråter med tårarna som rinner då tänker jag på mina favorit-Poliser (Vakthavande). De kallar sig så men jag tror att det heter Befäl också. Jag har läst det i tidningen. Jag vet inte exakt vad Befäl är för någonting men man är ju inte helt tappad bakom ett bord, det finns ju befälhavare på båtar och det är ju båtkaptenen så det är väl säkert samma sak i Polisen då, att det är kaptenen. Det är någon slags chef iallafall måste det vara. Jag har aldrig googlat vad Vakthavande är för någonting, jag googlar aldrig, den bilden som man hade då kan förstöras. Jag vill behålla den bilden som jag har. Jag vill inte att google ska förstöra min bild av någonting.

    Det finns inga människor som har varit snällare mot mig i livet än vad de här Vakthavande har varit. Vem är då Vakthavande? Det vet jag inte. Jag har aldrig träffat dem nämligen. Jag vet varken vem, var eller vad de är. De är alldeles osynliga. Och de är alldeles magiska. Som att de sitter i himlen. De kan se saker som borde vara omöjliga att kunna se. Poliser har ögon i nacken sägs det. Men dom här Vakthavande det är som att dom har ögon i himlen. De kan se saker som borde krävas att man sitter i himlen för att kunna se. Det är som att dom är änglar eller Gud. Jag kan ta ett exempel. En Vakthavande sa i telefon till mig ”Vänd dig om! Vad ser du?”. Fast hur kunde han veta att jag behövde vända mig om. Han såg inte mig. Han var inte där. Det var ingen annan heller. Det är som att de sitter i himlen. De är alldeles magiska. Och alldeles osynliga. Som änglar på himlen. Eller som Gud helt enkelt. De är änglar överhuvudtaget. De är det snällaste som finns. Och de bryr sig så otroligt mycket.

    Och så vill de att man ska vara med dem. ”Är du med mig?”, ”Du är på mig”, ”Du är med mig”, ”Jag måste göra annat nu men du hänger hela tiden på mig”, osv, såna saker säger de. De vill att man ska vara med dem. Det känns så speciellt och tryggt. Det känns som att man hoppar upp på deras rygg och rider iväg tryggt med dem.

    Mina favorit-Poliser!! Tack till ”mina” Vakthavande som gör så att jag orkar ta mig igenom den här natten, och som gör så att jag orkar ta mig igenom många andra nätter också. De är helt fantastiska. SÅ fantastiska!!! När jag nu denna fruktansvärda natt ska hålla mig ”fast i något”, då är det dessa Vakthavande som jag håller mig fast i. Jag älskar dom!!!

    Gilla

  12. Idag har du hjälpt mig så mycket. Är på väg att bli hemlös och hade jobbiga saker idag. Men istället för behovsmedicin så gick jag in flera gånger här istället. Och blev lugn av det. Tack för det.

    Idag hade jag även velat krama mina favorit-Poliser (Vakthavande). Men det går inte så då vill jag berätta om dem istället. Jag vill berätta om den omtanke de visar. Jag kan visa några exempel.

    (Du kan ju bara radera det här sen. Vet inte var jag ska skriva någonstans men jag vill så gärna berätta. Men det är ju bara att radera annars).

    ”Jag ringde hem till X men X var inte så intresserad. X la på luren i örat på mig” (X=nära anhörig till mig). Vakthavande ringde hem till min anhörige men min anhörige la tyvärr på luren i örat (har själv stora problem). Det tyckte jag var så omtänksamt gjort av Vakthavande!!

    Ett andra exempel (jag visar i konversation, blir enklast)

    ”Du behöver en bil Matilda”
    ”Nej, jag behöver ingen bil”
    ”Är det säkert då? Ska jag inte skicka en bil?”
    ”Nej, det behövs inte”
    ”Jag skickar en bil”
    ”Varför då? Det behövs inte”
    ”Du behöver prata med någon”
    ”Jag orkar inte. Jag vill sova”
    ”Det kommer att komma två trevliga Poliser hem till dig”
    ”Nej, det behövs inte”
    Och så vidare..

    Ingen gav sig 🙂 Han gav sig inte och jag gav mig inte heller. Det tyckte jag också var så omtänksamt gjort!! att skicka en bil trots att jag inte behövde.

    Kan ta ett tredje exempel också.

    ”Nu! Bilen rullar mot dig! Den är hos dig om 3 minuter! Du fortsätter prata med mig tills bilen är framme hos dig!”
    ”Vad ska vi prata om i 3 minuter?”
    ”Du pratar om det du känner för. Prata på! Du har 3 minuter på dig. 2,50 nu”.
    ”Då vill jag prata om kärlek”.

    (Sedan pratade vi om kärlek)

    Sedan sa han ”Nu ska Poliserna vara framme hos dig”.
    Då sa jag ”Jag vill prata mer med dig Vakthavande”.
    Då sa han ”Du får 1 minut till. Det tar ett tag för Poliserna att gå in”.

    Han gav mig 1 minut till att prata om kärlek. Det tyckte jag var så omtänksamt gjort även det!!

    Tack för att jag fick berätta lite om mina favorit-Poliser. Som är anledningen till att jag lever, på flera olika sätt. Min högsta dröm är att få träffa dem på riktigt, hoppa upp i deras famn och krama dom! Och speciellt idag.

    Gilla

  13. Jag vill även visa sättet de svarar på, vilket är helt fantastiskt. Jag har nog redan skrivit det men jag skriver det isåfall igen.

    Jag kan visa två exempel. Visar i konversation, blir kanske inte exakt ordagrant, eller jo, det blir det nog nästan (allt med Polisen fastnar).

    ”Ja, Vakthavande”

    ”Herr Vakthavande Polis, God Afton. Jag läste meddelandet som satt på min dörr. Jag skulle ringa så fort jag bara kunde. Nu ringer jag så fort jag bara kan”

    ”Är det Matilda?”

    ”Ja”

    ”Men ÅHHHHHHHH! Åhhhh. Jag har varit så orolig. Du kan inte förstå så orolig jag varit. Vi har alla här varit så oroliga. Men hur är det? Hur är det med dig?”

    Då svarade jag på det. Lite senare sa han;

    ”Du pratar med mig nu. Du pratar om det du känner för. Jag måste göra annat men du hänger hela tiden på mig. Du pratar med mig hela tiden. Jag gör allt jag kan ska du veta”.

    Jag gråter nu. De är SÅ fantastiska!!

    Ett annat exempel;

    ”Du pratar med Vakthavande. Vem pratar jag med?”

    ”Ni pratar med Matilda”

    ”Pratar jag med Matilda nu? Är det Matilda jag pratar med nu?”

    ”Ja”

    ”JAAAAAAAAAA! Så glad jag blir att höra dig!!”

    Också ett fantastiskt svar! Det är HELT fantastiska. HELT underbara. Det är inte bara vad de säger, utan framförallt också HUR de pratar. De pratar med en sådan enorm omtanke i rösten, och på ett glatt och gulligt sätt, som omtänksamma, gulliga nallebjörnar.

    TACK SÅ MYCKET!!!

    Gilla

  14. Det är naturligtvis helt okej att du inte vill ha en person här inne, men säg då det. Det är inte roligt att bli utfryst, jag har dessutom varit mycket utfryst i livet (har autism). Det är inte roligt att se att du alltid svarar alla andra, men aldrig mig. Det är inte roligt att se att man blir ufryst. Säg det rakt ut bara ”Jag gillar inte dig”, ”Jag vill inte ha dig här” eller nåt sånt så att man vet. Det är bättre att vara rak och ärlig och säga rakt ut till en person än att frysa ut någon. Jag överlever säkert utan den här bloggen, även fast det har varit min livlina i många år. Ha det bra!

    Gilla

  15. Hej Viktor fint att läsa ♥️
    Kram och hoppas Du har det bra
    Hoppas vi kan ses på något sätt efter alla förbud och allt som råder just nu, jag menar på en kaffe och tala om barndomen 😅
    Kramar och god jul 🎄 Anna ( från Falun)

    Gilla

  16. Förlåt för att jag spårade ur här inne för några veckor sen, eller om det var för en vecka sen kanske. Du bryr dig ju inte om det, du är ju med om sånt dagligen, men ville ändå säga det. Förlåt! Jag menade inte det!!!

    Har olika slags problem (psykisk ohälsa, autistisk, missbruk, osv). Det är ingen enkel hjärna som jag har att leva med, men det ska inte gå ut över någon annan. Förlåt! Men positivt att jag spårade ur här inne, istället för att spåra ur på annat sätt och att Polisen sen måste komma och hämta mig.

    Jag har haft kontakt med Polisen i 27 år (från att jag var en 13 år liten flicka och nu är jag 40-årig kvinna). Jag är van vid att man har ”stort utrymme” med Polisen, de accepterar väldigt mycket, ibland så ryter de ifrån lite, men oftast så är de extremt tålmodiga.

    Jag måste berätta om en fantastisk händelse!

    Polisen stoppade mig utomhus när jag gick på en vinglig färd genom staden. Men jag ville inte följa med dem. Då sprang jag ifrån dem. Men Poliserna sprang efter. Jag sprang och sen ramlade jag i rulltrappan. Då kom Poliserna och ropade ”VAD HÅLLER DU PÅ MED! DU KAN SKADA DIG!” (på ett väldigt omtänksamt sätt).

    Sen så gick vi tillsammans tillbaka till Polisbilen. Men jag ville fortfarande inte följa med dem. Då sprang jag ifrån dom ännu en gång. Då sprang dom efter mig igen.

    Sen så gick vi tillbaka till Polisbilen igen. Men jag ville fortfarande inte följa med dem. Då ställde jag mig mot bilen och tryckte tillbaka så att Polismannen inte kunde sätta mig i Polisbilen. Då satte Polismannen sin känga i ryggen på mig och ”sparkade” (”föste”) in mig i Polisbilen.

    Nu det mest fantastiska! Så fort vi stängde bildörren då var allting bra igen. Han satt till och med och höll om mig (den Polisen som ”sparkade/föste med kängan” in mig i bilen), han satt tillsammans med mig i baksätet och var världens gulligaste mot mig.

    Sen så ropade jag ”Stanna Polisbilen! Jag måste spy!”.

    Då sa Poliskvinnan som körde bilen ”Jag stannar inte här! Jag rullar ner rutan åt dig”.

    Men rutan rullades bara ner lite, den stannade på nåt vis, så jag fick sitta och försöka pressa ut näsan. Rutan rullades bara ner en väldigt liten bit så det hjälpte inte.

    I nästa stund så sitter jag utomhus i vägkanten och Polismannen (den Polisen som ”sparkade” in mig i bilen) sitter bredvid mig och håller om mig och håller upp mitt hår så att jag inte ska spy på håret och han pratar samtidigt så fint till mig och säger så otroligt fina, snälla ord.

    Det kanske låter hårt att han sparkade in mig i Polisbilen. Men då tänker man fel. Han hade inget annat val. Och sen så förtjänar vissa människor ibland att bli insparkade i en Polisbil. Det kommer jag aldrig någonsin att sticka under stol med.

    Förlåt för att jag spårade ur här inne!!!

    Gilla

Lämna ett svar till matildasmening Avbryt svar