Jakten på den försvunna skatten: Epilog

Det började storartat! Du bars in under högtidliga former, din entré annonserades högljutt och överdrivet. Mannen som köpte dig på maskinernas slavmarknad höll ett pompöst tal där din förträfflighet broderades ut. Du var det bästa som fanns att erbjuda, du skulle odla intresse och tillse att tillvarons små guldkorn kunde färgsättas och hamna på pränt. Genom dig skulle lyckliga stunder kunna gå från digitalt format till handfast materia.

Du såg glada, i alla fall artiga, leenden, hörde beundrande suckar, kanske hördes även ett ”wow”. Du bara väntade på att få flyga upp ur din kartong i all din prakt, likt en vacker kvinna ur en tårta.

Men så hände något. Fokus tappades, andra presenter presenterades. Du hamnade i en vrå. Du hörde upprymt prat om en resa till ett varmt land, var det Spanien? Alla tjoade, även mannen som ropat in dig på maskinslavarnas marknad tycktes glömma dig, han gapade upprymt om att Spanien var världens näst största markand för någon dryck, ”Gin”?!? Och med ens kände du dig som i den berömda sagan. ”Skrivarens nya kläder”. Du inbillade dig att du hörde barnen ropa ”skrivaren är naken, skrivaren är naken”. Sedan tystnade musiken, rummet blev mörkt. Du blev kvar i din vrå.

Dagarna gick. Var det dags? Få komma upp, sättas i drift, brukas? Visserligen kände du oro då du hörde mannens fundersamma prat om ”är det svårt att koppla in en sådan där”. Han verkade osäker och vilsen, inte skulle han få klä av dig din kartong den där speciella första gången, fumlandes och nervös? Nej, då vill man ha någon med ömma, säkra händer. Fast inget hände, du blev kvar i din vrå. När mannen som ropade in dig numera går förbi tittar han alltid bort, du tycker dig skymta skam och förlägenhet. Som om han skämdes över dig på något sätt. Eller om han skämdes över sig själv?  Som om han misslyckats med något? Men vad?

Du vet inte. Får du någonsin veta? Kommer du någonsin nyttjas? Släpps du någonsin ut ur ditt fängelse i kartong? Du vet inte.

Men en sak vet du. Inte heller du var den försvunna skatten. Den jakten fortsätter.

Där står du i din vrå

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s