Lars-Ola

Den här helgen har jag tänkt mycket på Lars-Ola. Han var ett välbekant ansikte för många av Södermalms poliser. Han sålde Situation Stockholm vid Götgatsbacken och ville alltid komma fram och prata. Han var snäll, vänlig och pratglad. Det kunde vara tips av olika slag, eller bara småprat om väder och vind. Vi poliser hade inte alltid tid med honom, men han tog aldrig illa upp, han kom bara tillbaka nästa dag, lika glad då. På sina sociala medier lade han ofta upp bilder och skrev om oss poliser på Södermalm, han verkade se oss som sina vänner. När exempelvis en av mina kollegor i Trygghetsgruppen skadades i tjänsten skickade Lars-Ola en stor bukett blommor hem till kollegan.

I fredags hittades Lars-Ola död på det hostel han bodde på. Polisen misstänker mord och en man är gripen misstänkt för brottet, brottsutredningen pågår. Jag ska inte föregripa denna utan kommenterar inte detta vidare här.

Enligt folkbokföringsregistret hade Lars-Ola inga anhöriga. Däremot hade han många vänner, det framkom när jag pratade med dom som bodde tillsammans med Lars-Ola på vandrarhemmet. Det har även visat sig på andra sätt. I mars i år blev Lars-Ola bostadslös, dessutom kämpade han sedan en tid tillbaka mot cancer, han fick regelbundna behandlingar på SÖS. Några vänner till Lars-Ola startade då en insamling till honom och de hörde av sig till mig via twitter och bad om hjälp att sprida insamlingen. Detta då Lars-Ola gillade polisen så mycket samt att mitt twitterkonto har många följare. Jag såg till att sprida infon och vi var även flera från Trygghetsgruppen som bidrog till swischinsamlingen. Efteråt hörde vännerna av sig och tackade för hjälpen och kunde glatt meddela att så mycket pengar nu samlats in att Lars-Ola kunnat få ett rum på ett hostel i avvaktan på ett mer permanent boende.

När jag pratade med dom som bodde med Lars-Ola på vandrarhemmet, så beskrev de en snäll, social, pratglad och omtänksam man. Mycket omtyckt av övriga boende. En man de ofta mötte på väg till eller från rökrutan med en cigarrett samt tändaren i handen, eftersom det nästan alltid fanns någon för honom att snacka med där. En man som brukade köpa kvällstidningarna och sedan frågade övriga boende om de ville läsa tidningarna när han var klar. En man vars rumsdörr oftast stod öppen när han var hemma, eftersom han gillade besök eller att någon bara stack in huvudet och sa hej. Vännerna återkommer alla till hur mycket Lars-Ola gillade polisen. Han pratade ofta om alla de poliser han kände. Så sent som samma kväll han dog pratade Lars-Ola om att han inte var orolig för att någon skulle vara dum mot honom, då skulle han bara säga till sina poliskompisar.

En av hans vänner som hjälpte till med insamlingen har hört av sig igen. Han undrar om jag kan hjälpa honom med att ta reda på det praktiska, hur kan ska kunna ordna en fin begravning åt Lars-Ola, vilket jag såklart vill försöka hjälpa till med.

Lars-Ola var välkänd av Södermalmsborna. Många har sett och pratat med honom när han sålde sina tidningar för Situation Stockholm. Expressen skrev om Lars-Ola och hans tillvaro här. Senast i våras var han med när Oisin Cantwell på Aftonbladet skrev om hur Coronan drog fram genom Stockholm

Lars-Olas vänner berättade att han var extra glad och uppsluppen den senaste veckan. Han hade i dagarna fyllt 76 år, vilket de firat med Lars-Ola och vännerna inne i matsalen på det hostel de alla bodde på. Dessutom hade han samma vecka fått det underbara beskedet av läkarna att han var fri från den cancer han kämpat mot.

Efter 20 år som polis borde jag vara härdad av tillvarons alla orättvisa nycker, men det är jag inte. Det borde inte fått sluta såhär för Lars-Ola. Han var värd ett annat slut.

Lars-Ola. Vila i frid. Glöm honom inte.