Stad i ljus

Det finns en låt som har en särskild plats i mitt hjärta och det är balladen ”Stad i ljus” med Tommy Körberg. Det är en magnifik ballad, där Tommy Körbergs imposanta röst kommer till sin fulla rätt. Texten är fin, med religösa undertoner om ett liv, en plats efter döden, där vi får återförenas med de som vi förlorat under livsvandringen.

Historien bakom låten är välkänd, den skrevs av Py Bäckman (hear, hear Niclas Lindqvist) och var tänkt att sjungas av Jan Malmsjö. Denne ansåg sig dock, sin ödmjuka vana trogen, inte ha tid och låten gick därmed till Tommy Körberg som sopade hem full pott. Tommy vann Melodifestivalen 1988 överlägset, trots hård konkurens såsom ”Om igen” med Lena Ph, eller ”100%” med Lotta Engberg (detta var på den tiden det fortfarande levererades schlagerbidrag av hög klass och inte moderna popsnören) Låten låg sedan etta på Svensktoppen i hela 8 veckor. I Eurovision gick det dock sämre, okunniga och lomhörda européer placerade den på en skamlig 12:e plats, oförmögna att begripa verklig storhet.

Hur kommer det sig då att denna ballad smugit sig in i mitt hjärta? Ett viktigt skäl är att låten sedan länge är C/D-turen på Södermalms officiella festlåt, vilket kan te sig märkligt, det är inte mycket party över den kan tyckas. Det var Jonas ”Rosen” Rosengren som gjorde sången odödlig i turlaget genom en bejublad karaoketolkning på en fest. Sedan detta ögonblick blir det vid minst ett tillfälle varje fest allsång med låten, inte sällan brukar några deltagare stå i ring med armarna om varandras axlar och för full hals göra låten orättvisa.

Men jag kom att möta låten i ett annat sammanhang som gjorde djupt intryck. När vår moster Lena dog i cancer var det jobbigt på många sätt. Lena och mamma var tvillingsjälar och de satte stark prägel på våra familjer under uppväxten. När cancern tog mamma var Lena kvar som en slags länk till mamma. Också Lena hade jagats av cancern men lyckats ta sig loss ur dess hemska klor. Den vidriga sjukdomen kunde dock inte låta nöja sig utan kom tillbaka, denna gång helt skoningslös. Det var dubbel sorg. Dels kände och led vi med Lena, med våra kusiner och med hennes man, morbror Lennart, vi visste vad för elände de gick igenom. Men det var även en sorg över att den sista starka länken till mammas person nu försvann. Hela ursprungliga familjen Isacsson var nu borta.

På begravningen var det mest plågsamt, som det är på begravningar. Folk höll tal, min bror höll ett fint tal från familjen. En av Lenas barndomskamrater var inte mycket för att hålla tal, men han tog sin gitarr och bad om att få spela en låt. Det var ”Stad i ljus” i en avskalad och enkel akustisk version som träffade rakt i hjärtat. Med ens framträdde texten på ett annat sätt och i sammanhanget blev den svulstiga balladen istället en stilla förhoppning om liv och mening efter döden. Ta till exempel raderna:

Och så när allt förändrats, när tiden inte längre finns, Så ser jag oss tillsammans, och då är resans slut, Det enda som vi minns.

Stad i ljus etsade sig fast hos både Helena och mig, tiden efter begravningen gick den på repeat, som ett slags bearbetning. När jag tittar igenom mina och Helenas sms ser jag att det nästan gick överstyr.

 Nästan överstyr

Det skulle komma fler begravningar med ”Stad i ljus”. Jag minns hur vi satt på Ersta sjukhus, Helena, Marie och jag. Helena planerade sin egen begravning, en fullständigt ogripbar upplevelse. Helena var säker på hur hon ville ha det med det mesta, hon ville ha ”You’re so cool” från filmen True romance som utgångsmusik (Lyssna på den här). Hon hade alltid drömt om att få ha den låten vid ett officiellt sammanhang, kanske ett bröllop. Nu fick det bli hennes begravning i stället konstaterade hon frankt.

Givetvis skulle en av psalmerna vara ”Stad i ljus”. (Sedan 2006 ingår den i ”psalmer för 2000-talet” i Svenska kyrkan). Jag minns att vi funderade vidare och Helena var osäker på ingångsmusik. Jag föreslog ”Höga gärdet”, ledmotivet ur Änglagårdfilmerna. (Lyssna på den här) Jag visste hur förtjust Helena var i de filmerna och hur hon brukade imitera Zacs hälsning. Hon nickade, ett självklart val. Så blev det också. En begravning helt i Helenas anda, men det var första gången jag inte klarade av att sjunga med i Stad i ljus.

Numera slår den alltid an en sorgens sträng inom mig när jag hör den. Men känslan för den har också blivit starkare. Ofta kan jag försjunka i den i ensamhet, spela den på repeat. Som ett slags terapi.

Men jag blir också glad när jag hör den i oväntade sammanhang. Som den gången jag jobbade ett nattpass och stod i nattlivets myller på en tvärgata upp från Stureplan och i tanken försökte isolera mig från vansinnet runt omkring. Plötsligt trängde bekanta toner igenom nattlivets brölande och innanför min mentala järnridå. Förbryllad följde jag tonerna, kunde där verkligen finnas en bar, en nattklubb med detta goda omdöme. Ingalunda (såklart), utan det visade sig att en okänd välgörare uppe i ett av husen vid Stureplan plötsligt öppnat alla sina fönster och nu spelade ”Stad i ljus” på full styrka. Vederbörande måste haft en massiv ljudanläggning, för det verkligen dånade ut över ytlighetens torg. Jag vill tro att den okände välgöraren tröttnat på väsen och vrål och nu skulle överrösta den druckna populasen, om så bara för en stund. Under några ljuva minuter påminde Stureplan om scenen i ”Nyckeln till frihet”, i vilken Andy Dufresne låser in sig på kontoret och sätter grammofonskivan med Figaros bröllop mot mikrofonen och låter det ljuda ut över fängelsegården. Eller kanske det hela ännu mer påminde om någon scen ur ”The Walking dead” när massa zombiesar hör ett högt störande ljud. Oavsett så är jag mycket tacksam mot denne okände välgörare.

Fast kanske ville den okände välgöraren inte alls kväsa de berusade massorna? Kanske ville denne bara påminna om att vår resa är mot solen? Långt bort från alla slutna rum? Dit där allting är oändligt och alla gränser har för evigt suddats ut?  Om en Stad i ljuset.

Om detta helt enkelt.

På väg mot seger i Mello. På väg rakt in i våra hjärtan
 Poliskören framför Stad i ljus

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s