Så var det åter dags. Tiden är inne. Summeringen av badåret 2021.
Precis som föregående år 2020, hade badåret 2021 alla förutsättningar att bli ett lysande badår. Coronan fortsatte hålla sitt frusna järngrepp över tillvaron, stoppade effektivt alla nöjen, krossade skoningslöst alla glädjeämnen. Vad mer fanns att göra för uttråkade människor än att kasta sig i närmsta vattendrag? Ett faktum som fick trenden Vinterbad att explodera, vilket såklart roade, men även gladde alla oss veteraner, vi som njutit av kalla bad i många, många år. Vi fick nu fler lärljungar, fler apostlar som spred läran, med samma frenesi som en religiös dåre predikar den rätta tron.
Helt logiskt blev även detta badår ett rekordår. Det tidigare rekordet, från året innan på 245 bad, slogs med råge. Hela 277 njutningar kom jag upp i detta år. Utspridda på 34 olika badplatser, av vilka hela 14 stycken var förstagångsbesök. Just det sista är ett remarkabelt rekord för den oinsatte att reflektera över. Den siffran kommer bli svår att toppa framöver anar jag, 14 helt nya badplatser under ett år är svårt att komma upp i. Jag är ju en vanemänniska i grunden och bär på ett motstånd att rubba mina badcirklar.
Men ändock. Trots denna triumf, denna enorma bedrift, vill inte segerns sötma fukta min tunga. Vinnardansens danssteg finner inte takten. Kungakronan väger tungt, inte lätt. Segrarkransen hänger snett över min nacke.
Vad fattas mig? Vad fattas mästaren? (Inte ett ego, helt riktigt bäste bloggläsare)
Har jag nått toppen? Finns det inte längre något att övervinna? Står jag håglös, likt Alexander den store inför sitt erövrade rike?
When Alexander saw the breadth of his domain, he wept for there were no more worlds to conquer…
(Elegant tänker ni nu, att väva in ett citat av Hans Grüber från The Nakatomi building i en text om bad. Det stämmer, Die bad som vi säger i badbranschen)
Nej. Smolket i min glädjes bägare står att finna i den oroliga sommar jag fick genomlida. Den sommar som inte bara hotade min fysiska hälsa och välbefinnande, utan även utmanade mitt psykes stomme, rev och slet i den grundval min personlighet vilar på. Tre veckor som kunde varit fyllda med bad, skratt, glädje och välbehag, byttes istället mot isolering, kvalm, frustration och håglöshet. I en sjukhussäng rann dagarna ur min hand, likt vattnet i en Dalasjö när jag lyfter mina kupade händer från dess yta. Det var vidrigt. När jag sedan äntligen trodde allt var över, att jag var fri, fanns där istället en fotboja som tungt släpades efter mig, inte i form av ett svart klot, men väl i form av elaka stygn från operationssår, vilka inte fick utsättas för sjöars njutning eller havens fröjd. Fler veckor av badförbud. Allt medan vatten stänkte och plaskade runt mig, i from av alla glada, badande människor i min omgivning. Stygnen från operationssåren må ha fallit, men ärret i min badsjäl är kvar. Ärret kliar av vetskapen om att det var sommarens badisolering som stoppade mig att nå den magiska gränsen på 300 bad.
Välan! Nog med bittert gnäll nu. Det anstår inte en mästerbadare att älta nederlag. Låt oss istället se tillbaka och minnas de lyckliga stunderna. Året började exempelvis utmärkt med bad redan på nyårsdagen i Östersjön. Det är viktigt att komma igång snabbt med badandet, inte låta det gå flera dagar. En bra start således.
Sedan har vi som jag nämnde ovan alla nya bekantskaper under året. Barnsjön i Nacka, Sköndalsbryggan, Nysättra badplats i Norrtälje, Ramsjön i Haninge, Stendalsbadet i Tullinge. Samt inte minst Tyresö Havsbad, där ett fint vinterbad togs på min födelsedag.
Eller alla fina badplatser på Öland, där vännen och ciceronen Johan Säfström väl känner till min böjelse och därför låter mig upptäcka en ny, fin badplats varje gång jag gästar hans ö. Östersjön är aldrig fel att kliva ner i.
Numera är även Kallbadhuset i Borgholm ett stående inslag som utflyktsmål, när värden Säfström ställer till gästabud.
De nya badplatserna Boysen Beach i hemstaden Falun. Eller Gröna vik på Brännö, där kamraten Tomas Lundgrens vakna känselspröt visste att ett bad krävdes av den gäst som besökte hans sommarö. Eller badet mellan arbetspassen nere i Malmö, vid Limhamn i skuggan av den bro som binder oss samman med kontinenten.
En annan höjdpunkt är när jag under brinnande högsommar fick permission från sjukhuset i väntan på att skalpellen skulle skära upp mig. Vännen Johan Heed tog ut mig till Grisslinge där jag kunde löga min skjuthusbleka lekamen. För ett dygn var jag fri. För ett dygn fick jag leva normalt sommarliv.
När jag själv inte kunde bada, var det som alltid en ynnest att dela döttrarnas glädje i sommarvarma hav och sjöar.
Badglädje kan också vara en isvak i Grangärde, ett sista bad på nyårsafton. Eller en kärleksfull skylt invid en vak. Badlycka kommer i många skepnader.
Men frågan är om inte ett av de största badögonblicken detta år ändå är det enkla. En sommarmorgon, när badförbudet äntligen hävts. Att få vandra ner till bryggan i viken på den vackraste platsen jag vet på jorden. Och kasta sig i..
Nu ser jag fram mot 2022. Det år då den magiska 300-gränsen skall passeras i antal bad.
Gott nytt badår!
In Viktor Veritas 
Det krävs en ”särskild” individ för att gå från mysig värme till bollsprängande kyla! Och det är inte jag! Varför krånglar du till handskar på händer och fötter när ni andra är bara??
Men det här var som vanligt väldigt bra läsning även om jag inte kan relatera.
Gott nytt år och jag önskar dig ett helt fantastiskt 2022
GillaGilla
Tackar
GillaGilla
Det ser härligt ut! Fast själv föredrar jag varma bad. På vintern kan man hinna flera bad per dag; morgonbad, lunchbad o kvällsbad. Man ska bli lite yr i bollen när man går upp ur badkaret 😂 Så 300 bad klår jag nog. För om det åtminstone orkar upp t 18 grader i Skåne, kan det bli flera utomhusbad som komplement. Skönt att du mår bättre o är taggad för ny säsong. Gott nytt 2022!
GillaGilla
Kämpa på 😊
GillaGilla